Khamenei är död – länge leve demokratin! Eller? Tyvärr finns det skäl att tygla optimismen. Problemet med den iranska regimen är långt större än en enskild individ, skriver Karl Mattias Bergsten.

Dödsbeskedet om Ali Khamenei har väckt spekulationer om att ett nytt kapitel kan öppnas för Iran. Många hoppas att frånvaron av en man som i nästan tre decennier styrt landet med järnhand ska leda till en mildare politik eller till och med reformer. Men denna förhoppning bygger på en missuppfattning om vad som faktiskt utgör maktstrukturen i republiken Iran. Problemet har aldrig varit en enskild person. Problemet är den islamiska regimen som i sin konstruktion är odemokratisk, våldsbaserad och oförmögen till förändring. Khameneis död förändrar inte detta.

Ayatolla Ali Khamenei har många potentiella efterträdare. Foto: Khamenei.ir, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

DEBATT: Khamenei är borta, men hotet kvarstår

Makten att ta ifrån folk deras barn kommer med ett oerhört ansvar. Tyvärr är det alltför många familjerättssekreterare som saknar den kunskap och disciplin som detta ansvar kräver, skriver Mikael Lundström.

I Sverige kan en enskild familjerättssekreterare fatta beslut som i grunden avgör ett barns framtid. Utan domarutbildning och ofta utan specialistkompetens kan de besluta om var ett barn ska bo, vem barnet får träffa och i förlängningen om en familj ska splittras eller hållas samman.

Rysk roulette med våra barns framtid. Foto:  Trym Nilsen, Unsplash

Vilka är det som har makten över våra barn? 

DEBATT: Familjerättssekreterare har inte vad som krävs för jobbet

Kampen för och emot Irans frihet pågår även här i Sverige. Regimens hantlangare agerar på våra gator, ofta i allians med vänsterextremister. Detta skriver Sverigedemokraternas Mohammadreza Pakmehr.

Jag skriver detta som iransk-svensk medborgare, i samklang med folket inne i Iran, som i decennier har kämpat mot en islamistisk diktatur. Mitt engagemang för demokrati, sekularism och mänskliga rättigheter har lett till hot, trakasserier och även fysiska angrepp – inte bara från regimanknutna aktörer, utan också från islamister, Hamas-sympatisörer och extremvänstern här i Sverige.

Den iranska regimens flagga, men inte Irans. Foto: Javad Esmaeili, Unsplash

Islamister och extremvänster hand i hand

DEBATT: Jag hotas av den iranska regimen

Att skydda naturen innebär ibland att skydda den från sig själv. I Sverige gäller detta bland annat snabbt expanderande arter som skarv och stenmård, skriver Max Dahlgren, landsbygdspolitisk talesperson för Kristdemokraternas ungdomsförbund.

Det pågår en obalans i vår natur som inte längre går att blunda för. Skarven tillsammans med exempelvis stenmården är två arter som breder ut sig i en takt som påverkar både ekosystem och människor som lever nära naturen. Trots detta klamrar sig staten fast vid regler som gör det svårt att bedriva nödvändig viltförvaltning. Ett av de tydligaste exemplen är att man inte får jaga skarv i inlandet året om. Det är varken rimligt eller hållbart. Vi i KDU ser människan som en medskapare i naturen, med ansvar att skydda och vårda det vi fått att förvalta. När en art börjar slå ut andra och rubba naturens balans är det vårt uppdrag att agera och inte passivt se på.

Gullig – tills den gnager sönder ditt hus. Foto: Bohuš Číčel, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons