Klimatdebattens religiösa inslag – med domedagsprofeter, inkvisitorer och kättare – leder till en svartvit diskussion som på inget sätt leder oss närmare några lösningar, skriver dagens debattör Fredrik Thool.

I och med att den senaste rapporten från IPCC släpptes i förra veckan (det vill säga Summary for Policymakers – den vetenskapliga texten är ännu inte släppt i sin slutgiltiga version) verkar det inte finnas någon hejd på domedagsprofetior, klimatångest och ändlösa förslag på radikala åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Detta är ett ämne som knappast går att skildra på ett rättvist sätt inom ramen för en debattartikel, men problematiseras måste det likväl göras.

Extinction Rebellion – en religiös organisation? Fredrik Thool studerar juridik i Uppsala. Foto: Ole Berg-Rusten/TT / Privat

Sedan den senaste IPCC-rapporten släpptes förra veckan verkar det inte finnas någon hejd på domedagsprofetiorna.

DEBATT: Klimataktivismen har blivit en religion

Ett DN-reportage om rasism i vården har väckt debatt. Men vad säger reportaget och vilka slutsatser går att dra? Det finns risker förenade med förhastade idéer om strukturell rasism, skriver Staffan Gunnarsson, integrationspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling.

Den senaste tiden har påstådd rasism inom vården uppmärksammats i medier. Statsministern har efter reportage i DN uttalat att han är förbannad och socialminister Lena Hallengren initierar möten med kommuner, regioner och fackliga organisationer för att ta upp saken. Att bekämpa rasism där sådan verkligen förekommer är en sak, men att som Stefan Löfven direkt dra långtgående slutsatser om upplevd diskriminering inom vården är mindre omdömesgillt. Förklaringarna kan både vara betydligt mer komplexa och begripliga jämfört med hur de i förstone framstår.

Dagens debattör Staffan Gunnarsson. Foto: Martin Mejia/TT och Nima Dervish

Det finns risker förenade med förhastade idéer om strukturell rasism, skriver Staffan Gunnarsson.

DEBATT: Förhastade slutsatser om rasism i vården

Liberalerna går kräftgång i opinionsmätningarna och ser ut att hamna under riksdagsspärren i valet 2022. Dagens debattör Magnus Lagerkvist spårar problemen bakåt, till ett ointresse för ekonomiska frågor och en vi-vet-bäst-kultur.

I valet 1952 fick Folkpartiet under Bertil Ohlin 24,4 procent av rösterna. I valet under vänstervågen 1968 fick Folkpartiet 14,3 procent av rösterna under Sven Wedén.

Nyamko Sabuni, partiledare för ett parti med problem. Dagens debattör Magnus Lagerkvist. Foto: Erik Simander/TT/Zhang Guangjuan

Nyamko Sabuni förefaller för en utomstående göra det mesta rätt, men det hjälper inte.

DEBATT: L:s problem började redan med Gunnar Helén!

Små kommuner lägger miljonbelopp på att utbilda unga som sedan flyttar därifrån. Dessa kommuner får aldrig tillbaka sin investering, eftersom de utflyttade betalar skatt i de kommuner de flyttar till. Nationalekonomen John Gustavsson anser att de drabbade kommunerna måste kompenseras.

Att Sverige har flera kommuner som sakta men säkert avfolkas är sedan länge känt. Trots att Sveriges befolkning på senare år ökat snabbt, så har befolkningen i hela 97 av landets 290 kommuner faktiskt <a href="https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Regional-statistik/Din-kommun-i-siffror/Nyckeltal-for-regioner/?var=17248" target="_blank" rel="noopener">minskat</a> under de senaste tre åren. Unga flyttar från mindre orter, i synnerhet i glesbygden, och söker istället lyckan i landets större städer.

Många mindre kommuner avfolkas. Dagens debattör John Gustavsson. Foto: Janerik Henriksson/TT / Privat

Små avfolkningskommuner måste kompenseras för sina investeringar i utbildning. 