I skuggan av Iran fortsätter en lika ödesdiger konflikt i Syrien. Det nya islamistiska styret i Damaskus går till hård attack mot de självstyrande minoriteterna i östra Syrien. Detta skriver Michael Merdoyo.

Det som nu utspelar sig i Syrien sker inte i ett informationsvakuum. Tvärtom cirkulerar stora mängder information i realtid – vittnesmål, videor, analyser och politiska uttalanden – samtidigt som det blivit allt svårare att avgöra vad som är sant och vad som är vinklat.

Steg för steg avancerar islamisterna. Foto: Baderkhan Ahmad /AP/TT

Islamisterna i Damaskus verkar inte riktigt värdesätta Syriens mångkultur

DEBATT: Informationsbruset döljer Syriens verklighet

Under kolonialtiden drogs Mellanösterns nuvarande gränser upp som ärr över landskapet. De reflekterar inte den underliggande religiösa och etniska befolkningen, vilket leder till stridigheter. Väst har ett ansvar att reparera skadan, skriver Ghazi Khurshid.

Det finns många folkgrupper som bor på ett ganska definierbart geografiskt område i Mellanöstern, men är splittrade mellan olika länder. De betecknas som minoriteter och tvingas att identifiera sig som turkar, iranier, irakier, syrier och libaneser. Annars blir de anklagade för illojalitet och separatism och utsätts för hämndaktioner.

Det är inte lätt att vara i minoritet i Mellanöstern. Foto: Bernat Armangue / AP /TT

Vi måste reparera kolonialtidens misstag

DEBATT: Minoriteternas tragedi i Mellanöstern är Europas ansvar

Den svenska kultursektorn är djupt beroende av staten, och likt en heroinist så ses varje försök till avvänjning som ett mordförsök. Detta förklarar Viktor Malms antipati mot kulturministern, skriver Björn Schaerström.

”<a href="https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/varfor-ska-sverige-vara-en-norsk-lydstat/">Varför ska Sverige vara en norsk lydstat?</a>”. Så lyder den i sammanhanget besynnerliga frågeställningen i rubriken till krönikan i Expressen 25 januari. Detta följs av författaren Viktor Malms (inför Göteborgs Filmfestival) kungörelse om att ”än en gång har kulturministerns festbeslut utlöst harm”. Den svikne kulturkrönikören pikar med att hon borde välja film före kokkonst. Frånvaron förklaras, enligt Malms oväntade insyn i ministerns privatliv, av kulturministerns ”ointresse” för film. Jag undrar, varför önska dit den ”skadliga ointresserade”?! <a href="https://www.svt.se/kultur/kulturministern-utbuad-pa-goteborgs-filmfestival">För att få bua henne en gång till</a>?!

Kulturminister Parisa ”Attila” Liljestrand – Guds gissel över svensk filmindustri. Foto: Jessica Gow/TT

Expressens Viktor Malm vs. Parisa Liljestrand

DEBATT: Kulturelitens hackande på kulturministern är ett hackande på folket

Det monstruösa förslaget om ett nytt Nobelcenter i Stockholm har blåst nytt liv i debatten om modernistisk vs. klassisk arkitektur. Katja Fedorow har en radikal idé: en stad människor faktiskt vill bo i.

Arkitekten Johan Sundberg målar i tidningen Arkitekten (28/1) <a href="https://arkitekten.se/debatt/medan-grannarna-bygger-katedraler-fastnar-stockholm-i-hat-och-motstand/">upp en bild av ett Stockholm förlamat av hat och ängslan</a>, där vi fastnat i motstånd medan våra grannländer som Danmark och Norge reser ”katedraler” av märkesarkitektur. Han avfärdar kritiken mot det nya Nobelcentret och andra likartade modernistiska projekt som ett rop efter ”arkitektoniskt smågodis” och menar att folket och platsen – vi talar om ett av Stockholms största naturliga mötesplatser! – egentligen behöver det han kallar ”rågbröd”.

Arkitekten David Chipperfield och Nobelstiftelsens vd Hanne Stjärne (tidigare från SVT) framför förslaget om ett nytt Nobelcenter på Södermalm i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/TT