Såväl anhängare som motståndare till marknadsskolan säger sig vara för valfrihet i skolan. Men valfriheten betyder inget för den oinformerade, och blir relevant först efter utbildning. Den som vill ha en likvärdig och kompensatorisk skola måste göra upp med idén om valfrihet, skriver läraren Rickard Öhman.

I debatten om hur skolan ska förändras framförs “valfrihet” som en princip som många stöder och vill ha kvar. Även motståndare till marknadsskolan hävdar att de är för valfrihet. Men tänk om valfriheten faktiskt leder till mindre likvärdighet? Det viktigaste är att skolan är likvärdig och kompensatorisk. Valfriheten i skolan gör samhället mindre demokratiskt och mer orättvist.

Dagens debattör Rickard Öhman är lärare. Foto: Privat / Foto: Gorm Kallestad/TT

Den som vill ha en likvärdig och kompensatorisk skola måste göra upp med idén om valfrihet, skriver läraren Rickard Öhman.

DEBATT: Valfrihet undergräver den likvärdiga skolan

Det blir allt vanligare att liberaler försöker lägga beslag på Burke och hans tankegods, men den konservative lärofadern kände sig isolerad i sitt liberala parti, och hans fokus på tradition och organiskt framvuxna ordningar är inte liberalism, skriver Jakob E:son Söderbaum.

Då och då påstås det i svensk samhällsdebatt att konservatismens lärofader Edmund Burke (1729-1797) var liberal. En som gör detta återkommande är Erik Lidström på Bulletin, senast den 13/6 i artikeln <a href="https://bulletin.nu/lidstrom-klassisk-liberalism-fran-burke-till-sowell">”Klassisk liberalism: från Burke till Sowell”. </a>Men även om Burke var en anhängare av frihet så var han inte någon liberal i egentlig mening. Konservatismen är inte heller en inriktning inom liberalismen.

Dagens debattör Jakob E:son Söderbaum hävdar med bestämdhet att Edmund Burke var konservativ. Foto: Privat / James Barry (public domain)

Liberalers försök att lägga beslag på konservatismens anfader håller inte vatten.

DEBATT: Edmund Burke var för frihet – men inte liberal 

Det är fullt förståeligt att man rapporterar om stenhård abortlagstiftning i vissa amerikanska delstater, men varför rapporteras det aldrig om de sex delstater där abort är laglig fram till födelseögonblicket? Och samma gäller rasismen mot svarta – den är ett viktigt och kritiskt problem, men svenska medier rapporterar inte om den i USA alltmer omdiskuterade diskrimineringen mot vita. Den som vill förstå ett alltmer polariserat USA måste se till bägge polernas allt radikalare ståndpunkter, skriver Staffan Marklund.

På grund av våra större mediers prioriteringar ges svenskar en bild av USA som med rätta ofta är kritisk, men endimensionell på ett sätt som felaktigt framställer oss som entydigt mer progressiva och dem som mer traditionella – verkligheten har fler sidor än så.

Dagens debattör Staffan Marklund diskuterar abortfrågan som är en av de starkast polariserade i dagens USA: Foto: Privat / Stephanie Scarbrough/AP/TT

För att förstå det polariserade USA måste bägge polernas radikalisering skildras.

DEBATT: Enögd svensk rapportering från ett polariserat USA

Samtidigt som allt fler liberala opinionsjournalister börjat pudla i olika grad om sina hjärtefrågor läser jag om hur grannlandet Finland hanterat dessa frågor annorlunda, och fått helt andra resultat. Hur hamnade vi i det postsvenska tillståndet? frågar sig pensionerade bergingenjören Håkan Karlberg.

Jag har nyligen läst boken Det lilla landet som ångrade sig av Mustafa Panshiri och Jens Ganman. Boken skildrar på ett kåserande sätt ett antal situationer, platser och personer under två rubriker; Före och Efter Apokalypsen. I samtliga avsnitt utgör vår invandringspolitik och dess konsekvenser ett bakgrundsbrus.

Dagens debattör Håkan Karlberg begrundar Sveriges respektive Finlands vägval. Foto: Privat/ Fredrik Sandberg/TT / Skärmavbild Expressen

Finland är vad Sverige kunde varit om vi sluppit liberal åsiktshegemoni och konsensustänk.