Birgitta Sparf ifrågasätter min erfarenhet och mina beskrivningar av integrationsarbetet. Det är i sig inget problem – i en demokrati ska idéer granskas. Men det blir missvisande när man ersätter sakdiskussion med personangrepp och spekulationer, skriver Adam Maquard.

Detta är en replik på <a href="https://bulletin.nu/sparf-om-en-framgangsrik-samhallsentreprenor">Sparf: Om en framgångsrik samhällsentreprenör (24/6)</a>

Adam Maquard menar att systemen runt nyanlända behöver bli bättre samordnade. Foto: Migrationsverket/Privat

”Om vi ska ha en seriös debatt om integration behöver vi tala om verkliga erfarenheter”

Replik: När verkligheten reduceras till karikatyrer

När Kubas ambassadör mötte svensk vänster kretsade allt kring USA:s embargo – medan varken politiska fångar, avsaknaden av fria val eller militärens ekonomiska maktgrepp nämndes, skriver Carlos M. Estefanía.

När Kubas nye ambassadör i Sverige, Raúl Delgado Concepción, nyligen deltog i ett offentligt samtal arrangerat av Svensk-kubanska föreningen och ABF i Stockholm, kretsade diskussionen kring det amerikanska embargot. Skribenten Carlos M. Estefanía var inte på plats – men menar att själva inramningen av mötet säger nog.

Debatten om Kuba fastnar ofta vid USA:s embargo – medan regimens övergrepp mot det egna folket sällan diskuteras. Foto: Brian Snelson from Hockley, Essex, England, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

När Kubas ambassadör möter den svenska vänstern – och ingen talar om elefanten i rummet

Debatt: Vänstern hyllar Kuba – medan diktaturen lever vidare

Public service talar gärna om värdegrund – men tillämpas den lika för alla? SVT stoppar vissa medan andra med liknande bakgrund fortsätter få nya uppdrag och plattformar, skriver Anette Erlich.

SVT stoppade nyligen ett avsnitt av ”Invandrare för svenskar” (IFS) för att Nick Alinia medverkade. Beslutet motiverades inte med fel i programmet. Tvärtom höll sig innehållet inom reglerna enligt SVT själva. Det som diskvalificerade var personen. När innehållet inte längre avgör vem som får synas uppstår frågan: vem bestämmer vilka som är acceptabla, och utifrån vilka kriterier?

Foto: Privat/Holger.Ellgaard, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

SVT stoppar en person – men blundar för andra

Debatt: Gäller värdegrunden alla i public service?

När Iran och USA presenterade sitt 14-punktsmemorandum hyllades det som ett steg mot stabilitet. Men dokumentet existerar i två versioner – en engelsk och en persisk – med så stora skillnader att de inte kan förklaras som översättningsfel. Sverige och EU måste sluta acceptera dubbla narrativ och diplomatiska illusioner, skriver Karl Mattias Bergsten.

När Iran och USA presenterade sitt så kallade 14-punktsmemorandum beskrev flera internationella aktörer det som ett steg mot stabilitet i Mellanöstern. Men bakom den diplomatiska fernissan döljer sig en obekväm sanning: dokumentet är inte ett avtal, inte ett fredsavtal, inte ens ett bindande åtagande. Det är ett 60-dagars andrum, utan juridisk tyngd, utan tillsyn och utan garantier.

President Donald Trump skriver under memorandumet mellan USA och Iran i Versailles den 17 juni 2026. Dokumentet är inte vad det utger sig för att vara, menar debattören Karl Mattias Bergsten. Foto: Privat/The White House, Public domain, via Wikimedia Commons

Varför Irans och USA:s 14-punktsmemorandum måste granskas kritiskt