Det är många intressen som ska vägas mot varandra i en domstol. Rättstro och rättskänsla är viktiga saker, det ska kännas rätt. Men samtidigt är ändå rättssäkerheten viktigare. Detta skriver Anders Johansson från nätverket Mannaminne.

När känslor väger tyngre än bevis hotas rättssäkerheten. Bevisen pekar mot sanningen. Utan dem dömer man i blindo. I dag ser vi hur jämställdhet i vissa fall har förvandlats till hyckleri. Narrativ normaliseras och känslor får en avgörande roll i rättsprocesser. Beslut som påverkar rättssystemet upplevs inte alltid vara förankrade i folkets vilja, utan snarare framdrivna av opinionens påtryckningar. 
 Samtyckeslagen har ett gott syfte, men den är inte utan risker. 
 När osynliga faktorer som känslor, ånger, hämnd eller andra motiv spelar in, kan man inte med säkerhet utesluta att lagen utnyttjas. Vi ser detta i flera fall där falska angivelser haft bakomliggande motiv som ekonomiska intressen, hämnd eller att dölja otrohetsaffärer. När beviskraven upplevs som sänkta ökar risken att rättssystemet används på ett sätt som det inte är avsett för. Ett stort antal domar bygger i dag på trovärdighetsbedömningar. Men trovärdighet är inte detsamma som sanning. När sanningen varken kan fastställas eller bevisas, riskerar domar att vila på tro snarare än fakta. Detta innebär att människor kan dömas för brott de aldrig begått. Det är en verklighet vi inte kan bortse från. Samtidigt finns en rädsla i samhället: att ifrågasätta kan uppfattas som att man försvarar övergrepp. Ingen vill hamna i den positionen. Men rättvisa får aldrig bygga på medlidande, empati eller rädsla för att tycka fel. Då riskerar vi att döma i blindo. 
 Rättssäkerheten håller på att ersättas av godtycke, där undantag görs från regler för att “det kändes rimligt i just det fallet”. Här är det viktigt att skilja mellan tre begrepp:

Det är skillnad på att något känns rätt och att det ÄR rätt. Foto: Anne Nygård, Unsplash

Rättstro och rättskänsla är inte rättssäkerhet

Debatt: Rättvisan måste alltid vara sanningen! 

Den svenska livsmedelsförsörjningen har säkert många problem, men vargen är inte ett av dem. Ändå påstås detta av höga politiker. Det är hög tid att överge vargpopulismen till förmån för vetenskap, skriver Charlotte Swanstein.

Regeringen tycks allt oftare bortse från både folkopinion och evidensbaserad kunskap. Kritiker avfärdas som aktivister, samtidigt som politiska beslut motiveras med påståenden som inte håller för granskning.

Homo lupo lupus est. Foto: Milo Weiler, Unsplash

Inget ”allvarligt hot” mot livsmedelsförsörjningen

DEBATT: Landsbygdsministern har fel om vargen

En rysk oligark har köpt en tomt utanför den svenska Musköbasen. Där byggs nu en gigantisk villa som i praktiken skulle kunna fungera som en bunker. Detta skriver Fredrik Svensson.

En rysk bunker byggs mittemot Sveriges hemligaste örlogsbas. Staten tittar på och kommunen beviljar välvilligt bygglov. Bara rätt dokument lämnas in. Formalia är viktigast i landet lagom.

Sjöutsikt, soluppgång, nära till naturen, och fritt skottfält mot vitala riksintressen – vad mer kan man begära av en tomt? Foto: Holger.Ellgaard, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Den svenska naiviteten lever och har hälsan

DEBATT: Skandalen vid Musköbasen – en rysk bunker mittemot vår örlogsbas

Sverige är ett fritt samhälle. Tyvärr gör detta oss sårbara för manipulation, propaganda och rena lögner. Vi kan inte tillåta oss att vara så lättlurade när det gäller islamister, skriver Karl Mattias Bergsten.

I den islamiska historien finns en händelse som tydligt visar hur religion kan användas som ett politiskt verktyg: episoden med ”Koranen på spjutspetsarna” under slaget vid Siffin år 657. När nederlaget närmade sig valde en av de stridande muslimska fraktionerna att plötsligt lyfta upp Koranen och hävda att de ville låta ”Guds ord” avgöra konflikten.

Det gäller att läsa mellan raderna. Speciellt om det som står på raderna är sådant man inte vill läsa. Foto: Muhammad Amaan, Unsplash

Vad som fungerade år 657 fungerar även 2026