Sverige lider av stora miljöproblem, men dessa skuffas åt sidan av vardagspolitiken. Som svenskar har vi ett ansvar att förvalta vår natur, som vi idag inte sköter. Detta skriver Charlotte Swanstein.

Sveriges natur ropar på hjälp. Fåglar tystnar, djur trängs undan och skogarna försvinner – inte långt bort, utan här, hemma hos oss. Ändå talas det sällan om vad denna förlust verkligen innebär.

Du gamla, du fria, du fjällhöga nord / Du tysta, du glädjerika sköna / Jag hälsar dig vänaste land uppå jord / Din sol, din himmel, dina ängder gröna. Foto: Svjo, Public Domain, via Wikimedia Foundation

”en naturförstöring som liknar ett långsamt, systematiskt övergrepp på själva grunden för mänskligt liv”

DEBATT: Sveriges natur ropar på hjälp

Socialdemokraterna har förändrats. En gång i tiden stod de för Sverige. Nu står de för sig själva. Massinvandring, islamism och vänsterradikalism är bara verktyg i kampen för makten. Detta skriver Fredrik Svensson.

Det Sverige som Tage Erlander och Gunnar Sträng byggde var långt ifrån perfekt, men det hade en sak dagens socialdemokrati helt saknar: en principfast förståelse för ansvar, stabilitet och samhällskontraktets bräcklighet. Man visste att välfärd kräver överblickbarhet, ordning och en kulturell ram där arbete och skyldigheter går före grupptänkande och särintressen.

Statsminister Tage Erlander. En svunnen tid. Foto: Freddy Lindström / TT

...och öppnat dörren för krafter de inte kan kontrollera

DEBATT: Socialdemokraterna har övergett sitt arv

Det Socialdemokratiska arbetarpartiet har idag inte särskilt många arbetare bland sina väljare, men väl invandrare. Sveriges demografiska förändring har räddat partiet från samma hårda öde som dess systerpartier ute i Europa. Detta skriver Lars Ört.

TV4:s inslag om <a href="https://www.tv4play.se/video/548c476b1cfa312b9d4f/tisdag-18-november-22-00">Moderaternas svårigheter att nå utrikesfödda väljare</a> visar något som många redan förstått men som få vågar säga öppet. Socialdemokraternas makt är i hög grad demografiskt betingad. Utan ett massivt stöd från utrikesfödda hade S inte varit Sveriges största parti. 
 Det här är inget dramatiskt påstående – det är valstatistik. I många stadsdelar där utrikesfödda är i majoritet får S 60–80 procent av rösterna. Och enligt SCB:s partisympatiundersökning (maj 2025) sympatiserar 48,4 procent av utrikesfödda med Socialdemokraterna, vilket innebär att ungefär en tredjedel – cirka 30 procent – av Socialdemokraternas totala väljarbas utgörs av utrikesfödda. Det är denna väljargrupp som i praktiken håller partiet kvar på en nivå som annars skulle vara omöjlig, med tanke på hur svenskar i övrigt röstar. Samtidigt försöker Moderaterna nu ”vända sig” till samma grupper genom att tala om mångfald och möjligheter. Problemet är trovärdighet. Utrikesfödda väljare uppfattar M som partiet som stramat åt. Deras egna kärnväljare uppfattar i sin tur M som ett parti som är på väg att urvattna sin linje. Resultatet blir att ingen egentligen köper budskapet. 
 Här har Sverigedemokraterna ett övertag: de säger samma sak till alla väljare, oavsett bakgrund. Det uppskattas även av utrikesfödda som vill ha trygghet och fungerande samhällsstrukturer. 
 Det större problemet är dock strukturellt. Sverige har i praktiken två valmanskårer – en svenskfödd och en utrikesfödd – som röstar fundamentalt olika. Det påverkar valresultat och därmed vilken politik som ens är möjlig. Den som vill förändra Sverige måste börja med att erkänna detta. Så länge Socialdemokraterna tjänar på nuvarande demografi kommer de att fortsätta bromsa alla reformer som riskerar att rubba deras väljarbas. 
 Det är dags att säga det som TV4 bara nuddade vid: utan utrikesfödda väljare hade Socialdemokraternas dominans varit historia för länge sedan.

Men på toppen av partiet är det fortfarande (mestadels) kritvitt. Foto: Christine Olsson/TT 

Bland invandrare lever Socialdemokraterna kvar i fornstora dar

DEBATT: Utan utrikesfödda väljare vore Socialdemokraterna historia

Det ligger något surrealistiskt över palestinademonstrationerna och ordningsmaktens totala brist på reaktion inför dem. Det är sagolikt, men inte i positiv bemärkelse. Här berättar Madeleine Richter en saga om Stockholm.

Det var en gång en stad. En huvudstad till och med. Med gator som armar och broar som ben. Det stora huvudet täckt av glittrande asfalt.

”Störst först” gäller inte i Stockholmstrafiken. Foto: Oscar Olsson/TT