Lotta Edholm gick direkt från en styrelseplats i ett friskoleföretag till att bli skolminister, något som många kritiserat. Men är det så förfärligt att en minister har erfarenhet från ett skolföretag?

Om man en gång lovat att äta upp sin sko bör man kanske inte uttala sig om andras diet, men Annie Lööf har ju inte gjort sig känd för självkritik. I partiledardebatten i riksdagen onsdagen den 26 oktober sade Lööf att man lär bli det man äter och hennes tidigare kollegor i alliansen tuggar nu i sig SD:s politik.

Skolminister Lotta Edholm (L), arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) och utbildningsminister Mats Persson (L) håller pressträff om skolpolitiken i torsdags. Foto: Henrik Montgomery/TT

Kritiken mot friskolor handlar ofta om att man vill att staten och inte föräldrarna ska bestämma barnens undervisning.

Korn: Barnen är inte statens egendom

I gamla tider kunde man ha fruktansvärda straff för brott som i vår tid knappt åstadkommer en axelryckning. Människor plågades till döds under tortyrliknande former och straffen fortsatte i form av offentligt vanhedrande av liken. När protesterna mot denna form av statlig hämnd blev allt större under 1700-talet skedde en mildring av straffen. På samma tid föddes idén om att brottslingen var ett offer för olyckliga omständigheter. ”Folk säger väl i häradet, att Jeppe super; men de säger inte, varför Jeppe super” som Ludvig Holberg uttryckte det redan 1722.

Ett perspektivskifte. Gunnar Strömmer presenterar regeringens nya kriminalpolitik. Foto: Maja Suslin/TT

Regeringens satsning på rättsväsendet handlar framför allt att man sätter brottsoffret i centrum.

Korn: Perspektivskiftet för rättsväsendet är på tiden

Motståndarna till en svensk kulturkanon tar till så groteskt dumma argument att de verkar övertygande för att det kanske inte är en så dum idé med en kanon, trots allt.

Behövs det verkligen en svensk kulturkanon? Jag har varit tveksam. Bildning bör vara bred, men inte styrd. Gränsdragningen som det innebär att fastställa en sådan kanon innebär också att en mängd viktig kultur blir utesluten. Så rent reflexmässigt har jag känt ett visst obehag inför idén.

När argumenten blir för korkade anar man att motsatsen kan vara rätt.

Korn: Kulturkanons motståndare övertygar om att den är viktig

Totalitära ideologier vill skapa gemenskap, men bara på egna villkor. Inget fruktar de mer än spontan folklig gemenskap. Massans makt är inte diktatorns. Det insåg Hitler, Mussolini, Lenin och deras kollegor.

De enorma ceremonierna, sedda av en hel värld, kring drottning Elizabeth II:s begravning kom vid samma tid som stora delar av den svenska opinionen på blodigaste allvar trodde att vi stod inför en fascistisk diktatur. Det är företeelser som har en del paralleller, något som vi kan lära oss av. Uttrycket ”det var så det började på trettiotalet” har vi hört alltför många gånger utan att någon verkar reflektera över att det kanske fanns saker som upphörde på trettiotalet också. Nazisternas partidagar i Nürnberg började på tjugotalet, men upphörde faktiskt på trettiotalet. Och det fanns en orsak till det.

Mussolini i en tågvagn, samtalar med Hitler, 1944. Foto: British Pathé/TT

I en folkmassa suddas individen ut och därmed blir alla jämlikar. Det kan bli farligt för den som vill bestämma.