Strunt är strunt och rasism är rasism om än i tjusig förpackning. Varifrån kommer alla dessa museimänniskor som verkar se samlingarna som onödigt skräp och mest är upptagna av människors hudfärg?

I måndags kväll, när Nasjonalmuseet i Oslo stängt för dagen, bars en stor tavla upp ur magasinet för att på nytt visas för allmänheten. Från tisdagsmorgonen kunde besökarna än en gång se Christian Krohgs målning ”Leiv Eriksson oppdager Amerika” från 1893. I en första omgång kommer tavlan att visas i en månad. Museets direktör Karin Hindsbo säger att tavlan ska diskuteras ”på ett konstruktivt sätt” och förklarar samtidigt att museet inte sysslar med cancel culture av ideologiska skäl.

Leiv Eriksson oppdager Amerika, målning av Christian Krohg 1893. Foto: Nasjonalmuseet, Oslo

Museifolk som är besatta av hudfärg och ointresserade av samlingarna.

Korn: Inga rasister i våra museer!

Respekt och ödmjukhet inför tidigare generationer har gjort att människor bevarat också sådant som de själva sett som olämpligt, som hädelser och snusk. Det är en del av vår civilisations viktigaste drag, även om ödmjukheten också kan ta sig groteska uttryck.

Många svenskar har säkert med nyfiket darrande fingrar köpt och läst boken Konsten att älska, en bästsäljare som åren 1925–1992 utkom i – om jag räknat rätt – nio upplagor. De som förväntat sig rafflande pornografi måste ha blivit grymt besvikna när de efter att ha tagit sig igenom avsnitt om hur man bör uppmärksamma sin älsklings födelsedagar genom att bjuda på kaka äntligen kommer fram till avsnittet om samlagsställningar och där bara kan läsa att ställningarna är många och att de bästa är de som de båda älskande trivs med, utan att vi får fler detaljer än så.

De inledande orden i Ovidius Ars Amatoria, italiensk handskrift från tidigt 1400-tal, Bodleian Library, Oxford.

Munkar som levde i celibat kopierade texter om sex åt eftervärlden.

Korn: Hädande och snusk är värdefullt

Kulturkriget startades inte av SD och att en ordförande för ett länsmuseum har åsikter om museets verksamhet är inget nytt. Att svensk kultur påverkats utifrån är inte ett argument för invandring.

Roger Hedlund är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, men sedan en tid tillbaka även ordförande för Gävleborgs länsmuseum. Han är den förste sverigedemokratiske ordföranden för ett länsmuseum. I tisdags skrev han på sociala medier om att han besökt museet och presenterat sig för personalen:

Esaias Tegnér målad av Johan Gustaf Sandberg omkring 1826. 

Nej, Mona Sahlin citerade inte Esaias Tegnérs dikt om att barbariet var fosterländskt.

Korn: Kulturkriget startades inte av SD

Namnet Botkyrka har en historia att berätta – en snart tusenårig historia som ännu har sin aktualitet och som dagens botkyrkabor också kan lära sig av.

För nio hundra år sedan levde en man som hette Botvid. Trots att det är så längesedan finns tidiga och trovärdiga berättelser om honom. Han hade blivit kristnad under ett besök i England och han ville sprida kristendomen också till andra länder. Han friköpte därför en slav. På den tiden brukade man kalla slavar trälar, men denne man var inte bara träl, utan han var verkligen slav, det vill säga tillhörande ett slaviskt folk. Botvid undervisade den friköpte trälen om kristendomen och tänkte skicka honom som missionär till hans hemland.

Thomas Paines och John Lockes positiva människosyn gjorde att de snabbt publicerades på svenska, medan den mera pessimistiske Edmund Burke fick vänta till vår tid innan en svensk översättning kom.

Författare som tror människan om gott har alltid omhuldats i Sverige.