I tisdags publicerade Dagens Nyheter en kolumn av Nathan Shachar med titeln Varför pratar ingen om Socialdemokraternas antisemitiska rötter? Ni kan inte ana vad som hände sen.

När man 1944 började inse att andra världskriget gick mot sitt slut tog den svenska arbetarrörelsen fram ett program för ekonomiska och demokratiska reformer. Det kallades Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, eller 27-punktsprogrammet. Alla delar av arbetarrörelsen var med, vid sidan om det socialdemokratiska partiet dess ungdomsförbund, kvinnoförbund och LO. Programmet antogs dessutom av Sveriges Kommunistiska Parti som handlingsprogram.

Ur filmen ”Välkomna till oss”, Socialdemokraternas valfilm 1946.

Socialdemokratisk antisemitism kan inte trollas bort bara därför att den gagnar SD. 

Korn: Antisemitism finns i många skepnader – också hos S

Om man som Annika Strandhäll gör, påstår sig kämpa för feminism och samtidigt förlöjligar bärandet av värendsdräkten, hamnar man på riktigt djupt vatten.

När riksdagen öppnades bar den nya andre vice talmannen Julia Kronlid (SD) folkdräkt. Till ett foto av Kronlid i den säregna huvudduk som hör till dräkten twittrade avgående miljö- och klimatministern Annika Strandhäll: ”Hmmm. Vad för sorts huvudbonad ska detta kategoriseras som? Någon? Jimmie?”

Annika Strandhäll förlöjligade Julia Kronlunds bärande av folkdräkt, men visste inte att just den dräkten är en symbol för kvinnokamp.

Korn: Kronlids huvudbonad en symbol för kvinnans rättigheter

De tänkare som för hundra år sedan ville bevara kulturer och bekämpa rasism lade grunden till den rörelse som i vår tid utplånar kulturer och återuppfinner rasismen i antirasismens namn.

Han visste inte riktigt vad han skulle hitta på, så han lånade pengar av sin morbror och åkte till Vancouver.

Hur antirasister för hundra år sedan inspirerat vår tids nyfödda rasism.

Korn: Mångkulturalismens logiska kullerbytta

Om man tror sig kämpa för godheten kan man skamlöst utnyttja medmänniskors lidande och trivialisera historiens största brott. De som borde skämmas tror själva att de kämpar för en stor sak.

Den lilla staden Sighet i Rumänien hade 2011 37 000 invånare. I dag är de förmodligen färre, eftersom befolkningen stadigt sjunkit sedan början av 1990-talet. Det är dock inget mot det befolkningstapp staden gjorde mellan 1930 och 1948, från 27 000 till 18 000, eller nästan 33 procents minskning. Orsaken är inte svår att räkna ut. Över tio tusen av invånarna 1930 var judar. 1948 fanns inte många av dem kvar. De flesta hade mördats. Mellan den 16 och den 22 maj 1944 skickades 13 000 judar från Sighets getto med godståg till Auschwitz, varifrån inte många överlevde.

Judar från gettot i Berehove, tolv mil från Sighet, på perrongen till Auschwitz omkring maj–juni 1944. Foto ur ”Auschwitz-albumet”, den dokumentation som nazisterna själva gjorde i Auschwitz.

Om man tror sig kämpa för godheten kan man skamlöst utnyttja medmänniskors lidande och trivialisera historiens största brott. 