Mångkultur och brist på samlande nationella symboler är ett verksamt recept om man vill bryta ner demokratin och skapa ett totalitärt samhälle. Vill man inte det bör man vara rädd om det som kan skapa gemenskap.

När man tänkt en tanke, skrivit ner den eller sagt den och någon annan tagit den till sig, går den inte att stoppa längre. Den idé en människa uttryckt kan sedan sprida sig och den som kläckt idén har inte längre mycket att säga till om hur den ska tolkas.

Friedrich von Hayek mottar Nobelpriset 1974. Foto: TT

Ett liberalt samhälle förutsätter att människor frivilligt följer samma regler.

Korn: Hayek förstod det Reinfeldt inte förstod

Statsministern låter sig fotograferas tillsammans med en gängkriminell. Hon visste förmodligen inte att han är det, men nog är det märkligt hur devot beundran ofta ägnas människor med en värdegrund som andra inte skulle kunna slippa undan med.

En gång i tiden var det välkänt att om man knäppte kavajen fel och gick på en bestämd plats i stan – olika platser beroende på vilken stad det var, men i Göteborg var det Järntorget – blev man kontaktad av en langare som kunde erbjuda en liter brännvin. Att knäppa kavajen så att knapparna inte stämmer överens med knapphålen kallas därför att ”knäppa för en sup” eller helt enkelt ”fylleknäppning”.

Skärmdump från Instagram med rapparen Thrife och statsminister Magdalena Andersson.

Där samhället ses som förtryckande blir förbrytaren hjälte.

Korn: Varifrån kommer beundrandet av kriminella?

Avtalet mellan socialdemokraterna och Amineh Kakabaveh är fullt av språkliga fel. Det vittnar om förakt för Kakabaveh, samma sorts förakt som lyser igenom hos dem som plötsligt oroar sig över uttrycket ”politisk vilde”.

Den privilegierade människan som hjälper människor som inte är lika privilegierade, men som under masken av godhet visar ett tydligt förakt, är en gammal klassiker som finns beskriven i många varianter. Tänk på August Strindbergs drift med välgörenhetstanter i Röda Rummet (1879), George Orwells beskrivning av socialister i sandaler som tycker att arbetare luktar illa i The Road to Wigan Pier (1937) och i vår tid Andrew Doyles satirfigur, den radikala intersektionella poeten och twitteraktivisten ”Titania McGrath”.

Välgörenhetstanten som föraktar dem hon hjälper har återuppstått i ny skepnad.

Korn: Ett felskrivet avtal visar på förakt för alla inblandade

Lagom till nationaldagen kom #Swedengate. I den lilla men inflytelserika del av jordens liv som försiggår på sociala medier har Sverigebilden dragits i smutsen på grund av vanan att låta lekkamrater vänta på rummet medan middagen äts.

I sin klassiska studie i svenskhet, Om svenskarnes lynne (1896) liknar Verner von Heidenstam den svenska nationen vid en gammal berest världsman, en som varit med överallt, som har en rik och brokig kultur och historia, men som just därför ödmjukt säger att han inte är någon att bry sig om, en gammal tok med helt obegåvade barn.

Verner von Heidenstam, målning av Oscar Björck 1900. Foto: Stockholms Auktionsverk

Om man bara framhåller Sveriges brister och andra länders förtjänster blir det fel.