Socialdemokraterna trummar återigen ihop en kampanj av en ännu en tänkt sjukvårdskris. Men handlar det verkligen om de underdimensionerade resurser som man hänvisar till, eller är det snarare en fråga om ineffektivitet?, frågar sig Danne Nordling.

Den svenska sjukvården befinner sig nästan alltid i kris. Det är ofta ett resultat av att svårigheter på något delområde inom vården uppmärksammats särskilt i debatten. Detta får sedan ge en bild av att hela vården inte fungerar, vilket brukar utmynna i slutsatsen att det råder resursbrist. Slutsatsen blir i regel att politikerna gjort besparingar och nedskärningar. Och då är lösningen mer pengar och gärna högre skatter.

Är svensk sjukvård i konstant kris? Foto: Fredrik Sandberg/TT

En hel del tyder på att sjukvårdskrisen beror på byråkratisering, inte brist på resurser. 

Nordling: Den konstanta sjukvårdskrisen och byråkratiseringen

Vänstern vill inte gärna tala om den avundsjuka som gör klassargument idag effektiva. Istället angriper man idén om det meritokratiska samhället på olika sätt, men glömmer att i ett sant meritokratiskt samhälle kommer klassresorna av naturliga skäl till slut att bli färre, skriver Danne Nordling.

Vänstern vill gärna angripa ett samhälle med klara inkomstskillnader. Så länge populistisk agitation ger resultat i opinionen är det attraktivt för vänstern att kritisera inkomstskillnader i samhället, speciellt om man kan beskriva dessa som skillnader mellan olika kategorier av medborgare. Vänstern utnyttjar att det alltid finns avundsjuka bland medborgarna, men man använder inte detta begrepp öppet.

En socialdemokratisk affisch från 1948 som predikar meritokrati. Foto: SAP (public domain)

I ett sant meritokratiskt samhälle kommer klassresorna till slut att bli färre av naturliga skäl.

Nordling: Ett klasslöst samhälle med inkomstskillnader

Drömmen att med enkla lösningar skapa dramatiska ekonomiska förbättringar för breda folklager fortlever mot bättre vetande. Få tror visserligen längre på Marx teorier om ”mervärde” eller ”utsugning”, men desto fler på fördelning av helt illusoriska aktievärdesstegringar, skriver Danne Nordlund.

Budskapet att det är möjligt att ändra det ekonomiska systemet så att omfattande ekonomiska förbättringar skulle vara uppnåeliga för stora grupper mindre bemedlade har historiskt sett varit påtagligt framgångsrikt. Det lanserades av den socialistiska rörelsen redan i slutet av 1800-talet och grundade sig på den teori om kapitalismen som lades fram av Karl Marx 1867 i hans bok Kapitalet. Egentligen gick teorin inte ut på att bevisa förekomsten av det centrala begreppet ”utsugning”, utan Marx och hans kumpan Friedrich Engels ville med det tjocka verket visa att deras lära kallad ”den vetenskapliga socialismen” var överlägsen andra konkurrerande socialistiska läror, som de med lätt förakt kallade ”utopisk socialism”.

Karl Marx som fyrakopeks sovjetiskt frimärke anno 1967. Foto: Sovjetunionens postverk (public domain)

Drömmen att med enkla lösningar skapa dramatiska ekonomiska förbättringar för breda folklager fortlever mot bättre vetande. 

Nordling: Marxismens ekonomiska galenskaper igår och idag

Idag har det gått 37 år sedan skotten föll på Sveavägen och fortfarande har ingen klarhet bringats i detta nationella trauma. Teorierna har kommit och gått men ingen av dem verkar trovärdig eller lyckas förklara varför Olof Palme mördades vid just Tunnelgatan, skriver Danne Nordling.

Olof Palme mördades i hörnet av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986. Många teorier har under årens lopp framlagts om vem som stod bakom mordet. Men ofta saknas en förklaring till varför mordet skedde just på Tunnelgatan. Istället har man pekat ut mer eller mindre fantasifulla personer eller organisationer som tänkbara konspiratörer.

Olof Palme mördades i hörnet av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986. Foto: Paolo Rodriguez/TT

Idag har det gått 37 år sedan skotten föll på Sveavägen utan att någon klarhet bringats i detta nationella trauma. 