Nyliberalismen har det senaste dryga decenniet fått ett skamfilat rykte, men ett antal reformer i Milton Friedmans anda från sent 80-tal och framåt vände Sveriges negativa BNP-utveckling, skriver Danne Nordling.

Sverige hade sedan 50-talet en sämre utveckling av BNP än andra länder tills den nedåtgående trenden bröts under 90-talet. Då hade ett antal liberaliseringar fått effekt som medförde att det sedan gick bättre för Sverige jämfört med utlandet.

Nyliberalismens ”grand old man” tilldelades Nobelpriset i ekonomi 1976. Foto: Eddie Adams/AP/TT

Ett antal reformer från sent 80-tal och framåt vände Sveriges negativa BNP-utveckling.

Nordling: Nyliberalismen gjorde Sverige rikare

Socialdemokraterna trummar återigen ihop en kampanj av en ännu en tänkt sjukvårdskris. Men handlar det verkligen om de underdimensionerade resurser som man hänvisar till, eller är det snarare en fråga om ineffektivitet?, frågar sig Danne Nordling.

Den svenska sjukvården befinner sig nästan alltid i kris. Det är ofta ett resultat av att svårigheter på något delområde inom vården uppmärksammats särskilt i debatten. Detta får sedan ge en bild av att hela vården inte fungerar, vilket brukar utmynna i slutsatsen att det råder resursbrist. Slutsatsen blir i regel att politikerna gjort besparingar och nedskärningar. Och då är lösningen mer pengar och gärna högre skatter.

Är svensk sjukvård i konstant kris? Foto: Fredrik Sandberg/TT

En hel del tyder på att sjukvårdskrisen beror på byråkratisering, inte brist på resurser. 

Nordling: Den konstanta sjukvårdskrisen och byråkratiseringen

Vänstern vill inte gärna tala om den avundsjuka som gör klassargument idag effektiva. Istället angriper man idén om det meritokratiska samhället på olika sätt, men glömmer att i ett sant meritokratiskt samhälle kommer klassresorna av naturliga skäl till slut att bli färre, skriver Danne Nordling.

Vänstern vill gärna angripa ett samhälle med klara inkomstskillnader. Så länge populistisk agitation ger resultat i opinionen är det attraktivt för vänstern att kritisera inkomstskillnader i samhället, speciellt om man kan beskriva dessa som skillnader mellan olika kategorier av medborgare. Vänstern utnyttjar att det alltid finns avundsjuka bland medborgarna, men man använder inte detta begrepp öppet.

En socialdemokratisk affisch från 1948 som predikar meritokrati. Foto: SAP (public domain)

I ett sant meritokratiskt samhälle kommer klassresorna till slut att bli färre av naturliga skäl.

Nordling: Ett klasslöst samhälle med inkomstskillnader

Drömmen att med enkla lösningar skapa dramatiska ekonomiska förbättringar för breda folklager fortlever mot bättre vetande. Få tror visserligen längre på Marx teorier om ”mervärde” eller ”utsugning”, men desto fler på fördelning av helt illusoriska aktievärdesstegringar, skriver Danne Nordlund.

Budskapet att det är möjligt att ändra det ekonomiska systemet så att omfattande ekonomiska förbättringar skulle vara uppnåeliga för stora grupper mindre bemedlade har historiskt sett varit påtagligt framgångsrikt. Det lanserades av den socialistiska rörelsen redan i slutet av 1800-talet och grundade sig på den teori om kapitalismen som lades fram av Karl Marx 1867 i hans bok Kapitalet. Egentligen gick teorin inte ut på att bevisa förekomsten av det centrala begreppet ”utsugning”, utan Marx och hans kumpan Friedrich Engels ville med det tjocka verket visa att deras lära kallad ”den vetenskapliga socialismen” var överlägsen andra konkurrerande socialistiska läror, som de med lätt förakt kallade ”utopisk socialism”.

Karl Marx som fyrakopeks sovjetiskt frimärke anno 1967. Foto: Sovjetunionens postverk (public domain)

Drömmen att med enkla lösningar skapa dramatiska ekonomiska förbättringar för breda folklager fortlever mot bättre vetande. 