Alla borde minnas bibliotekarien Sten G. Lindberg

För ungefär en månad sedan <a href="https://www.kb.se/om-oss/nyheter/nyhetsarkiv/2021-10-22-tio-stulna-bocker-atervander-till-kb.html">tillkännagav</a> Kungliga biblioteket i Stockholm att tio stulna böcker återbördats till samlingarna. KB, som det vanligtvis kallas, kan med rätta liknas vid den svenska litteraturens hjärna. Alltsedan 1661 har det varit lag att där ska finnas två exemplar av varje bok som tryckts i Sverige, men de har också imponerande internationella samlingar. Till detta ska läggas öppenheten: Vem som helst kan använda KB och det är väl värt ett besök. Men det har också lockat tjuvar.

Kungliga Bibliotekets läsesal.Foto: Eric Luth (WMSE)

Kulturarvets hjärna är våra böcker.  

Lindén: Värdesätt läran om detaljer 

Uppgörelselitteraturen har fått dominera för länge.

SVT-journalisten Carolina Neurath har skrivit en roman om sin farmors syster Ingrid. Denna person, lätt förklädd som en romanfigur, verkar ha lidit av bitterhet och eventuellt psykisk ohälsa. I Frankrike gifte hon sig som mycket ung, men det slutade med att hon dödade sin dotter och fick avtjäna ett långt fängelsestraff. Som ung upplevde Neurath att man inte riktigt talade om vad som hade hänt och först vid 18 års ålder fick hon reda på sanningen.

Författaren Jan Myrdal vid en demonstration 1966. Foto: Public domain

Man behöver inte göra litteratur av familjehemligheter. 

Lindén: Nej, vi kan inte alla vara Jan Myrdal 

Komikern John Cleeses självvalda svartlistning speglar ett större problem.

Ett av de mest missbrukade orden i svenska språket är ”hänsyn”. Men missförstå rätt: hänsyn är viktigt – men att aldrig exponeras för annorlunda åsikter eller idéer som anses obekväma (eller rent av förkastliga) är inte att ta hänsyn. Det är snarare omyndigförklaring då vuxna människor bör förstå att livet handlar om att konfronteras med annorlunda åsikter. Missbruket av denna hänsyn har lett till att Cambridgeuniversitetet i Storbritanniens äldsta debattsällskap, The Cambride Union, svartlistat en talare för att denne gjorde en Hitlerimitation. Detta har i sin tur lett till att komikern John Cleese, mest känd från Monty Python och Pang i Bygget, i sin tur ställde in sin talarkväll hos sällskapet. Cleese är själv Cambridgealumn och därmed livstidsmedlem i ”The Union” som det vanligtvis kallas. Han motiverade detta med att om det var förkastligt att imitera Hitler, borde inte han heller vara välkommen eftersom han hade gjort det i både Monty Python och Pang i bygget.

Anrika universitet vågar inte höra motargument.

Lindén: Är det dags att förbjuda Povel Ramel? 

Skrattretande bilder på en barsk Ulf Kristersson i kombination med putslustiga standardfraser är knappast ett lyckat recept för maktskifte.

Grafiska designers och PR-konsulter kan lite elakt liknas vid historiska fältherrar. De flesta var ytterst skickliga på sitt arbete, men de tyckte sig gärna sitta inne med sanningen och tenderade att berömma sig själva. En form av arrogans som kan resultera i verkligt allvarliga misstag. Som när Coca-Cola i början av 2000-talet skulle lansera vaniljsmak. Kampanjen fick stort genomslag, men efter lanseringen drogs läsken tillbaka i USA och Storbritannien, av den enkla anledningen att ingen gillade smaken. Det gäller att ha koll på sin produkt, men även hur man kommunicerar den.

Arrogant reklamkampanj ger intrycket att man förtjänar makten.