Självklart ska Svenska kyrkan förbereda sig på kris och även krig, skriver David Lindén.

Ibland känner man sig främmande i sitt land, och det börjar alltmer handla om att man inte känner igen sina medmänniskor och deras reaktioner. Kanske bottnar det i snobbism men jag hoppas verkligen inte det utan snarare i att jag så länge jag kan minnas har varit intresserad av historia och traditioner. Drivkraften vet jag inte varifrån den kommer men goda vänner har halvt på skämt och halvt på allvar föreslagit att det handlar om att kunna sin historia.

Kyrkogårdarna är en del av vårt försvar. Foto: Marathon (CC BY-SA 2.0)

Självklart har kyrkan en roll i konflikter. 

Lindén: Döden är krigsviktig

Att ett husdjur är ens bästa vän är både bra och dåligt, skriver David Lindén.

Häromdagen läste jag en intressant debattartikel av en student vid Göteborgs universitet. Först trodde jag att det var flum då han klagade över att ingen hade bemött sorgen över hans katts frånfälle. Men därefter började jag fundera och artikeln innehöll matnyttiga tankar som fick en att tänka till. Till att börja med handlade det om husdjur. Vi är många, hoppas jag, som haft ett husdjur som man har känt samhörighet med. En själsfrände, en individ och en vän, med tillhörande flödande tårar den dagen detta djur inte fanns med oss längre. Man kan kalla det att gå över regnbågsbron – som med katter – eller att låta dem somna in i evigheten – som med hundar och andra djur. Lik förbannat är det snyftigt och tråkigt att behöva lämna över en livskamrat till evigheten. Om detta kan jag själv vittna om. Men det finns en större bild.

Storbritanniens premiärminister Winstor Churchill klappar en katt under andra världskriget. Foto: Wikipedia

Lindén: Självklart ska världens ensammaste land göra plats för djur

En av Finlands mest vittra historiker har tystnat, skriver David Lindén.

Ibland är det tråkigt att skriva, som exempelvis när en av ens stora förebilder har dött. Men det tråkiga handlar bara om frånfället och inte om ämnet. Ety professor Matti Klinge, som dog i söndags, åstadkom mycket inom historieskrivningen. Det är därför ett privilegium och ett nöje att göra ett modest försök att skildra hans långa gärning, och jag vet ärligt talat inte var jag ska börja. Kanske är en lämplig öppning att redovisa hans essäer om historiebruk, som han skrev i början av karriären. Det är filosofiskt, vidspänt och vittert. Om någon vill lära sig om ämnet historiografi är dessa att varmt rekommendera.

Historieprofessor Matti Klinge (1936-2023). Foto: Teemu Rajala (CC BY 3.0)

Professorn som placerade Finland i världen. 

Lindén: Matti Klinges lärdom har slutat klinga

Julkalendrar ska vara nytänkande och inte vuxnas nostalgi, skriver David Lindén.

Det engelska uttrycket ”flogging a dead horse” (piska en död häst) är ibland passande. Vissa försök att återuppliva ett gammalt koncept håller helt enkelt inte. Som nu när SVT med buller och bång presenterar årets julkalender som ska vara en nyversion av Trolltider från 1979. Det bör dock påpekas att det inte är något fel på den gamla julkalendern, men den har trots allt fyrtio år nacken. Med rätta var den populär och har sänts i ett antal repriser. Om minnet inte sviker mig var den spännande att se på som barn.

Trolltider från 1979. Foto: Jan Collsiöö/TT