Det är en myt att forna tiders kvinnor alltid klädde sig obekvämt, skriver Johanna Lindén-Nybelius.

I förra veckan spreds ett <a href="https://metro.co.uk/2023/02/22/netflix-bbc-and-itv-set-to-ban-corsets-from-period-dramas-18327222/">rykte</a> om att BBC och Netflix inte skulle använda korsetter till sina historiska dramer. Med tanke på alla de intervjuer där kvinnliga skådespelare har beklagat sig över hur obekvämt det är att bära korsett kan det verka som en rimlig lösning på ett arbetsmiljöproblem. Men är det egentligen ett tecken på något annat?

Korsetten har inte alltid varit obekväm. Foto: Wikipedia (Public Domain)

Lindén-Nybelius: Konstigt att vilja avskaffa korsett

Att svenskar vill bli betydligt äldre ställer en rad intressanta frågor, skriver David Lindén.

Häromdagen offentliggjordes svenskarnas åldrande. Vi blir allt äldre, och både kvinnor och män når med god marginal en ålder som hamnar närmare övre åttioårsåldern. Men det intressanta handlar inte om att vi blir gamla, utan om att vi generellt sett önskar att bli allt äldre. Frågan är väl egentligen om det är värt det? Att åldras för åldrandets skull. Betänk att en klassisk romersk förbannelse löd ”må du överleva alla dina vänner” och att vi i nutid har haft trilogin om Highlander. I korthet om en man som lever för evigt och därför vandrar runt jorden och rent ut sagt har det ganska tråkigt. För övrigt är den evighetsunge huvudpersonen mediokert gestaltad av skådespelaren Christopher Lambert och det enda som är värt att hänga i julgranen är Sean Connerys ansats som hans lärare. Men detta ska missförstås på rätt sätt.

Läkaren och författaren PC Jersild. Foto: Jan Ainali (CC BY-SA 3.0)

Ett gott liv behöver inte betyda ett långt sådant. 

Lindén: Är Metusalem målet?

Konungariket Sveriges högsta utmärkelser är inte bara för prominenta statsmän och statskvinnor, skriver David Lindén.

Om man vill få ett typexempel på hur konstigt Sverige en gång i tiden var kan man granska det svenska ordensväsendet. Vi har haft ett livskraftigt sådant sedan 1600-talet vilket formaliserades på 1700-talet och gällde fram till 1974 när man bestämde sig för att avskaffa ordnarna, men ändå inte. I klartext handlade det om att man i världens ”jämställdaste land”, skrivet med drypande ironi, inte ville att kungen skulle kunna ge ut förtjänsttecken. Men att man ändå var på pass feg att man inte helt ville avskaffa det. Kvar blev Serafimerorden som förbehålls utländska statsöverhuden och Nordstjärneorden som gavs till utländska medborgare. Resultatet blev så pass olyckligt som man skulle kunnat förutspå: Rumäniens diktator Ceausescu fick Serafimerorden och kulturprofilen Jean Claude Arnaut Nordstjärneorden. Förutom ett stort antal andra icke-medborgare som har gjort bra och bestående insatser för Sverige. Men inte någon svensk medborgare förutom medlemmar av kungafamiljen.

Nordstjärneorden. Foto: Bjørn Christian Tørrissen (Wikipedia)

Ett värdigt land har ett ordensväsende. 

Lindén: Ordnarna återinförs – se nu till att nominera!

Det är ogenomtänkt att vilja lämna tillbaka museiföremål på grund av upplevd skuld, skriver David Lindén.

Det är lätt att gilla vad som är den nya stormen i kultur-Sverige. I korthet är historien följande: På 1800-talet plundrar britterna kungariket Benin i nuvarande Nigeria. Ett stort antal konstskatter stals och såldes vidare, fullkomligt lagligt. Nu vill Nigeria att man återlämnar föremålen och ängsliga musietjänstemän i Sverige vill hörsamma den uppmaningen och har bett regeringen om tillåtelse. Men det är så töntigt att man i princip skulle kunna skratta åt det, vilket inte går då västerländsk offerkänsla är det nya svarta.

Beninbrons från Benin. Foto: Metropolitan Museum of Art (CC0 1.0)

Ingen anledning att lämna tillbaka föremål. 