Grattis på födelsedagen Galileo Galilei! Vid 458 års ålder får han oss fortfarande att sikta mot stjärnorna. En av västvärldens främsta vetenskapsmän.

”Vi lever i den bästa av världar” är ord som upprepas av läraren Pangloss i Voltaires roman Candide som publicerades 1759. Det var en pik mot filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716), som menade att lidandet var av godo och att världen var fullkomlig. Det tillhör också gymnasiefilosofi att analysera Candide och det brukar heta att om det skulle finnas en konsensus kring Pangloss, vilket det föga eller sällan gör när det handlar om litteratur, skulle det vara att han menar att vi har det så bra som det går att ha. Förändring är förnedring och vi behöver absolut inte blicka in i det okända och försöka förklara det vi inte förstår.

Galileos grav i Florens. Foto: WikiCommons Public Domain 

Lindén: Han som fick oss att vidrörda rymden

Varför har vi i Sverige så svårt för att definiera problem och sedan föreslå lösningar? Kanske beror det på den klassiska samförståndsandan. Den har varit vår styrka men kan också bli en strykräddhet som kan bli vårt fall.

Författaren Vilhelm Moberg, som politiskt gick från att ha varit socialdemokrat till att bli folkpartist, brukade säga att hans bäste vän var högerpartist (moderat) och att han kunde slå följe med honom alla dagar utom valdagen. På ett sätt är detta en sedelärande anekdot. Man ska kunna lägga politiken på hyllan och stundom ägna sig åt den lilla världen, en inställning som förtjänstfullt formuleras av Ingmar Bergman i filmen Fanny och Alexander. Men ibland fungerar inte detta. För ibland måste man ägna sig åt politik och att försöka hitta gemensamma lösningar. 
 Dessa tankar poppade upp i huvudet efter ytterligare ett program om svensk integration. Tidigare Bulletinmedarbetaren Paulina Neuding formulerade tanken glasklart med en enkel fråga:

Konsten att ställa en fråga. Foto: WikiCommons/ Public Domain

Att ingen funderar är vårt stora problem. 

Lindén: Konsten att ställa obekväma frågor

Ingvar Oldsberg är död. Hans gärning förtjänar att hyllas. Han var en av de sista riktigt allmänbildade journalisterna.

Det var bokmässa i Göteborg och jag dristade mig att gå fram och hälsa. Jag möttes av ett stort leende och en konversation, där personen i fråga inte ville tala om sig själv utan veta allt om mig. Vi talade i över 40 minuter och än i dag är jag fascinerad av hur Ingvar Oldsberg såg mitt 20-åriga jag. Han ville veta allt jag gjorde, allt jag läste och allt jag tyckte. Det som skulle vara ett ”fantalk”, som jänkarna säger, blev snabbt en intervju.

Vila i frid Ingvar Oldsberg. Foto: WikiCommons Public Domain.

Minnesord: Ingvar Oldsberg var en av våra mest bildade journalister. 

Lindén: Mannen med den perfekta blazern 

Ny dokumentär visar den svenska IT-bubblans bestående inverkan på Sverige. Teknologin behövde komma ikapp idéerna.

”Man är aldrig så bra som folk säger, men inte heller lika dålig”, säger Framfabgrundaren Jonas Birgersson i ”IT-bubblan som aldrig sprack”, som är en ytterst sevärd dokumentär om 1990-talets svenska internetföretagare. Förvisso fanns det många charlataner, likt Johan Staël von Holstein, som under senare tid granskats av BBC för att han i Afrika bedrev pyramidspelsliknande företag. Dessutom var det fest - och slöseritjockt, som Boo.com vilket resulterade i en av världens dyraste konkurser någonsin. Men ingen kan förneka att Sverige var ett IT-framgångsland och detta har skapat bestående positiva effekter.

Entreprenören Jonas Birgersson som i slutet av 1990-talet kallades för ”Bredbands-Jesus”/ Foto: Björn Larsson Ask/SvD /TT

Välgjord dokumentär om den svenska IT-bubblan. 