Polisutbildningen slopar kravet att behöva läsa historia. Tidigare har flera gymnasieutbildningar gjort samma sak. Men slentrianmässigt klagande löser ingenting.

Alla älskar att prisa historia men få vill lära sig om historien. Så skulle man kunna sammanfatta reaktionerna på att polisutbildningen slopar detta som ett obligatoriskt ämne för de sökande. Beslutet motiverades bland annat med att flera gymnasieutbildningar inte inkluderar historia och till syvende och sist är polisman ett yrke, dock med ett våldsmonopol. En form av svart ironi är att polisyrket ofta lovsjungs på samma sätt som historieämnet, men att det går betydligt saktare när politiker ska skrida till handling i form av ökade anslag och resurser.

Poliser måste inte lära sig historia men kan tjäna på det. Foto: Anders Wiklund/TT

Det är ingen lösning men det hjälper. 

Lindén: Varför är det bra för poliser att läsa historia? 

P3 Dokumentärs Palmeutredningen inifrån bevisar det alla visste. Det var enpartistaten i sitt esse. Den största tidningen bedrev hovjournalistik och spaningsledaren var fylld av kärlek till sig själv.

Ett visst mått av bibelkunskap gör livet lättare om man vill förstå sin samtid. Men lekmän bör inte läsa den från pärm till pärm utan snarare som ett referensverk eller tankelexikon. En stor del av västvärldens litteratur och mentalitet vilar på Bibeln, och även om man inte är religiös är det en ständig källa till inspiration. Det är helt enkelt grunden för våra gemensamma förklaringsmodeller. Dessutom kan den användas för att försöka förstå det som vid första anblick kan framstå som obegripligt, konspiratoriskt eller rent av spritt språngande galet.

Rembrandts Belshassars gästabud från 1636. Foto: WikiCommons/ Public Domain

Lindén: Bibliskt högmod att försöka ärerädda Hans Holmér

Universitet ska inte dödskallemärka romaner. Men falsk omsorg är ett tecken i tiden. Snart kommer det till Sverige.

Royal Hollowayuniversitetet i London har beslutat att förse Charles Dickens roman <a href="https://www.dailymail.co.uk/news/article-10455575/Oliver-Twist-gets-trigger-warning-University-staff-fear-depictions-poverty-cause-distress.html">Oliver Twist</a> från 1838 med varningstext. Kanske ville de matcha kollegorna vid <a href="https://www.skynews.com.au/opinion/uk-university-slaps-trigger-warning-on-george-orwells-1984/video/0b1870405d6e7a8b0a73ef211976ab4b">Northamptonuniversitet</a> som gjort samma sak med författaren George Orwells klassiker 1984? Men de som mot förmodan tycker varningstexter på böcker är en god idé gör sig ungefär lika dumma som pastorsfrun Helen Lovejoy i den tecknade serien The Simpsons, som slentrianmässigt utbrister ”tänk på barnen” så fort hon ogillar någonting.

En trend att Charles Dickens (1812–1870) bedöms för farlig för vissa litteraturstudenter. 

Lindén: En vuxen människa ska inte varnas för skönlitteratur 

Varför känner inte alla svenskar till förenings- och säkerhetsakten? Det är en av grundstommarna till dagens statsskick. Som vanligt finns det anledning att uppmärksamma Gustav III.

Inom katolska kyrkan och judendomen brukar det talas om jubel- eller heligt år, vilket i sekulära miljöer har blivit jubileer. När det gäller nationen Sverige befinner vi oss för närvarande i en jubileumsfylld tid. År 2020 var det 500 år sedan Stockholms blodbad, då slutet på Kalmarunionen inleddes, förra året var det 100 år sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt och nästa år är det 500 år sedan Gustav Eriksson Vasa valdes till kung. Därmed inleddes den epok av svensk självständighet som vi än i dag befinner oss i. Samtidigt har vi även haft händelser och datum som borde ha uppmärksammats men som blivit bortglömda. Troligtvis för att de inte har passat i vår nationella berättelse. Men de är fortfarande av yttersta vikt att känna till, om man vill förstå hur vårt land formades.

Konstnären Jean Desprez målning av riksdagen 1789. Foto: WikiCommons/ Public Domain