Offentligheten skulle må bra av mindre snask. Även för kända människor. Om du har betett dig som skit ska du sluta göra det.

Skådespelaren Ola Rapace har i en podcast tillsammans med mediepersonligheten, det finns inget bättre ord, Fredrik Söderholm berättat om att han på ren svenska varit ett<a href="https://www.expressen.se/noje/ola-rapace-jag-har-betett-mig-hansynslost/"> svin</a> och haft rejäla personliga problem. För övrigt gör han sitt bästa för att hantera dessa på bästa sändningstid i Discovery Sweden’s program Behandlingen. Även Söderholm har länge brottats med problem och i poden får vi höra hur droger har ställt till det både för honom själv och hans nära och kära. Båda vill påbörja den resa som krävs för att bli friskare och det ska de en eloge för, men podcasten ”Sorry, allt gick åt helvete” borde inte ha sänts.

Vissa demoner ska bekämpas privat. Foto: WikiCommons Public Domain 

En lovvärd podcast som inte skulle sänts. 

Lindén: Privata problem löses inte offentligt

Är han vår tids Bert Karlsson? Är han galen eller är han Clark Olofsson? Dokumentären om Escobar inc:s svenske vd är antingen mästerlig mediemanipulation eller god journalistik.

Det går att tjäna pengar på allt och inte minst på döda kändisar, oavsett vad de har gjort. Tänk bara på andravärldskrigetbjäfs där till exempel den traditonella hakkorssymbolen ibland tillsammans med Hiler används som marknadsföringsploj i Indien eller, min egen favorit, konstnären Andy Warhols porträtt av Mao Zedong. Avstånd i tid och rum har en tendens att vara förlåtande och rättmätig avsky kan med en portion ignorans ersättas med lustighets- för att inte säga coolhetsfaktor. Talande för det sistnämnda är att Stockholm för några år sedan hade ett uteställe som hette KGB.

Dokumentären om Olof K Gustafsson visas på SVT. Foto: Screenshot SVT

Dokumentären är antingen en flopp eller ett lysande medieavslöjande.

Lindén: Visa dina bollar av stål! 

Värdig skildring av Alf Svensson. Han kan numera kallas för den svenska politikens nestor. En roll han förtjänar.

Varje gång SVT sänder en dokumentär finns det anledning att oroa sig. Speciellt när det handlar om nutidshistoria. Vem minns inte det hagiografiska porträttet av Olof Palme eller hur man frenetiskt följde dåvarande utrikesminister Carl Bildt runt om i världen. Men Jesper Henkes <a href="https://www.svtplay.se/video/33470966/partiledare-av-guds-nade/partiledare-av-guds-nade-avsnitt-1">Partiledare av Guds nåde</a> om tidigare KD-ledaren Alf Svensson är ett underbart exempel på motsatsen. Den är bildande, prövande och ödmjuk mot både ämnet och samtiden. Kort och gott handlar det om ett lysande stycke historieskrivning.

Sevärt porträtt av Alf Svensson. Foto: WikiCommons Public Domain 

SVT:s porträtt av Alf Svensson är lysande historieskrivning. 

Lindén: Visst kan du bli profet i din egen tv-ruta!

Det är hål i huvudet att sälja Svenska kyrkan i Paris. Närvaron i den staden är en kulturgärning och man ska äga sin lokal.

Svenska kyrkan upphör aldrig att förvåna. En tusenårig institution som i jakten på att förnya sig och viljan till trendkänslighet slänger sitt arv under bussen och därmed också en av de unika ”selling points” som den har, om man ska använda vedervärdig konsultprosa. Nu senast handlar det om representationen i utlandet. Frankrikes huvudstad har haft en svensk närvaro sedan åtminstone 1200-talet och dåvarande domprost Andreas And bekostade på 1300-talet ett hus för svenska studenter som läste vid Parisuniversitetet. Trots religiösa schismer och reformation har man haft en svensk församling där sedan 1600-talet och 1913 flyttade man in i en ny kyrkobyggnad.

Självklart ska Svenska kyrkan i Paris äga sin lokal. Foto: WikiCommons Public Domain 

Svenska kyrkan skjuter sig som vanligt i foten. 