De som mest skadat svensk energipolitik är nobelpristagaren Hannes Alfvén, statsminister Thorbjörn Fälldin och slutligen Miljöpartiet.

Det är många som har en klump i magen över de höga elräkningarna och det är fullt förståeligt. Vintern är kall och elpriset har nått rekordhöga nivåer. Det behövde inte vara så. Sverige är ett avlångt land med många energikällor och hade vi vågat satsa på kärnkraft så hade vi inte behövt hantera den kris som det faktiskt är. Historien ville tyvärr annorlunda. Så vanliga elkonsumenter får acceptera en svidande plånbok och att det politiska etablissemanget klappar dem på huvudet likt <a href="https://www.aftonbladet.se/ledare/a/47Vlp6/karnavfall-far-inte-bli-politisk-cirkus">Aftonbladets ledarsida. </a>

Thorbjörn Fälldin/ Foto: WikiCommons Public Domain

Miljöpartiet är skyldigt till vår elkris. 

Lindén: Orsaken till elkrisen är kärnkraftshat 

Det går inte att ha ministrar som inte känner till basfakta. Wallenbergarna har rätt. Diskussionen om långsiktiga investeringar kräver just långsiktighet.

Det var befriande att bevittna Jacob Wallenberg intervjuas av SVT:s Anders Holmberg i programmet <a href="https://www.svtplay.se/video/33414422/30-minuter/30-minuter-sasong-2-avsnitt-13">30 minuter</a>, för att det var så sakligt. Rättframt, rakt, kärt barn har många namn, men det bottnar i ett enkelt faktum: Där näringslivet måste leverera resultat kan politiken använda talepunkter och där näringslivet frankt kan erkänna att det inte blev som man tänkt sig kan politiken skylla på ”dom andra”.

Befriande klarspråk från Jacob Wallenberg. 

Lindén: Snälla ge oss långa linjer

Socialdemokraterna rekryterar sina egna till opolitiska tjänster. Det är gamla hjulspår och syftet är kontroll över systemet. Men förlorarna blir som vanligt väljarna.

Ett lite ålderdomligt ord men som ändå är passande för att beskriva en god stat är ”oväld”. I klartext handlar det om att ämbetsmän och statsanställda ska vara opartiska eller fria från partipolitiskt inflytande. Förvisso kan det tyckas som en självklarhet men Sverige bevisar, tyvärr, motsatsen. Tanken om ”oväld” föddes i den svenska statsförvaltningen 1634 när rikskansler Axel Oxenstierna introducerade en ny regeringsform.

Rikskanslern Axel Oxenstierna hade applåderat Timbros rapport. Foto: Wiki Commons Public Domain 

Socialdemokraterna återfaller i gamla spår genom att säkra makten åt sina egna. 

Lindén: Makten till Socialdemokratins barn och inte till andras ungar

Kulturpolitiskt bjöd Magdalena Anderssons regeringsförklaring på två dåliga överaskningar. Förintelsen bör uppmärksammas på andra sätt och ett Institut för mänskliga rättigheter blir lätt en form av poserande.

Rent kulturpolitiskt lämnade Magdalena Andersson besked i sin regeringsförklaring om att Sverige ska få ett Institut för mänskliga rättigheter och om att vi ska ha ett museum över Förintelsen. Det är lovvärt men lik förbannat fel, och sällan är det så enkelt men även svårt att punktvis redogöra för varför vi inte ska ha dessa två institutioner. Det är självklart att det är viktigt att berätta om Förintelsen. Men här följer några punkter om varför vi inte bör ha ett museum:

Boken ”Om detta må ni berätta” från 1998. Foto:  Johan Leffmann Wiki Commons Public Domain

Att döva sitt eget samvete är inte samma sak som god historieskrivning.