En demokratisering av det högre rättsväsendet kräver maktdelning, något som Sverige saknar. En lösning vore att kungen beredde och presenterade förslag till högre utnämningar inom rättsväsendet, skriver Erik Lidström i sin tredje krönika om rättsväsendet och demokratin.

I två tidigare krönikor (<a href="https://bulletin.nu/lidstrom-ett-demokratiskt-rattsvasende-kraver-jury">här </a>och <a href="https://bulletin.nu/lidstrom-domare-och-polischefer-bor-utses-i-val">här</a>) har jag diskuterat grunderna för ett demokratiskt rättsväsende, ett rättsväsende där vi medborgare handgripligen är inblandade som jury och där vi i personval utser våra tingsrättsdomare, åklagare i tingsrätterna och kommunpolischefer.

Borde kungen föreslå kandidater till det högre rättsväsendet? Foto: Pontus Lundahl/TT

En demokratisering av det högre rättsväsendet kräver verklig maktdelning, något som Sverige saknar.

Lidström: Kungen som garant för ett demokratiskt rättsväsende

Människans jägar- och samlarinstinkter leder oss till att uppfatta vissa marknader som omoraliska. Vi applicerar moraliska instinkter som fungerar i små grupper på en makronivå där de leder till haveri. Vilket leder till att vi självklart inser att statlig restaurangverksamhet är en usel idé, men ändå gärna ser förstatligad vård, skriver Erik Lidström.

I Tidöavtalet ingår att utreda ifall staten ska ta över ansvaret för sjukvården i Sverige. Detta leder till en viktig fråga: Varför tror du nästan säkert att vad du nästan säkert vet inte kan fungera – ändå kan fungera?

Verklig privatisering är något annat än anbudsförfarande till storföretag. Foto: Janerik Henriksson/TT

Människans jägar- och samlarinstinkter leder oss till att uppfatta vissa marknader, som vård, som omoraliska. Men våra instinkter leder fel.

Lidström: Statlig vård är en fantastiskt dålig idé

Rättsväsendets viktigaste aktörer har i vårt svenska system närmast noll koppling till den demokratiska processen eller väljarnas rättsmedvetande, och knappast någon röstar efter vilka som kan komma att direkt eller indirekt utses av våra politiker, skriver Erik Lidström.

Jag påpekade i en tidigare krönika att <a href="https://bulletin.nu/lidstrom-ett-demokratiskt-rattsvasende-kraver-jury" target="_blank" rel="noopener">ett demokratiskt rättsväsende kräver jury</a>, ett system där det är framlottade medborgare som avgör skuldfrågan i domstol. Att det i en fungerande demokrati inte kan vara som idag – att några av kommunfullmäktige utsedda nämndemän, plus en domare, både avgör skuldfrågan och dömer.

Borde högre polischefer som Emelie Kullmyr, områdespolischef i Storgöteborg, tillsättas i val? Foto: Adam Ihse/TT

Rättsväsendets viktigaste aktörer har noll koppling till väljarnas rättsmedvetande.

Lidström: Domare och polischefer bör utses i val

Om ett helt revolutionerat skolsystem betraktas som politiskt omöjligt så vore det kanske möjligt att åtminstone intresse- och linjeindela högstadiet? Och kunde skolplikten ersättas med läroplikt vore mycket vunnet, skriver Erik Lidström.

Jag hävdar i min bok <a href="https://www.undertallen.se/2022/02/befriad-utbildning/" target="_blank" rel="noopener">Befriad utbildning</a> att den svenska skolan måste privatiseras om svenska barn ska få verkligt god utbildning, utbildning som når eller till och med överträffar den nivå den låg på innan grundskolan infördes mellan 1962 och 1968.

Vilken sorts skola vore möjlig? Foto: Kaleva (CC BY 4.0)

Om ett helt avskaffat högstadium betraktas som politiskt omöjligt, eller ett införande av ett nästan helt avreglerat lärande, vad är möjligt?