Det finns en övertro på forskning och den auktoritet den förlänar. Men forskning emanerar alltför ofta ur små kotterier, och inom åtskilliga idag populära forskningsdiscipliner har man helt gjort sig av med externa facit – som den empiriska verkligheten – att jämföra sina resultat med. Oavsett om det handlar om genuskunskap, arkitektur eller nationalekonomi, bör vi, och inte minst staten, förhålla oss kritiska även till vad som presenteras som vetenskap, skriver Erik Lidström i en längre analys av fenomenet.

Vi läser och hör ständigt i debatten att någon ”forskare” har sagt en viss sak, eller att en ”expert” varnat för något. Dessa auktoriteter, och det arbete de utför, tillmäts stor vikt. Varför? Något som hjälper mig i mitt tänkande är <a href="https://www.amazon.se/Quality-Software-Management-Thinking-Weinberg/dp/B00DDQCG28/ref=sr_1_5?crid=2BYOB8R1J52NZ&amp;keywords=gerald+weinberg+quality+software&amp;qid=1659935875&amp;s=books&amp;sprefix=gerald+weinberg+quality+software%2Cstripbooks%2C337&amp;sr=1-5">en formulering</a> av den nyligen bortgångne datakonsulten Gerald Weinberg:

Carolina Rediviva, Uppsala universitetsbibliotek och ett klassiskt center för lärdom. Foto: Fredrik Persson/TT

Vi bör förhålla oss kritiska även till vad som presenteras som vetenskap, forskning och expertis.

Lidström: Forskning är inte synonymt med framsteg

Objektivitet är en utopi och tron på experter utsiktslös – vi kan endast närma oss sanningen när en mångfald tankar får mötas i konkurrens. Men en åsiktsbildning som villkoras av stat och myndigheter är inte fri, vare sig det handlar om presstödet, partiernas offentliga finansiering, eller i värdegrund bottnande och påbjuden rasism från Riksidrottsförbundet, skriver Erik Lidström.

I Regeringsformen, första kapitlet, första paragrafen står det:

En tidningsförsäljare i Mumbai levererar åsiktspluralism. Foto: Anna Karolina Eriksson/TT

Ska Regeringsformens bud om fri åsiktsbildning åtlydas måste alla former av offentliga bidrag till organisationer upphöra.

Lidström: Sverige borde införa fri åsiktsbildning

Människor är inget vidare alls på att göra riskbedömningar, och ännu mindre när det handlar om saker lekmannen inte enkelt förstår. Men kärnkraft är den säkraste energikälla vi känner, och det gäller även den ”gamla” kärnkraften som prompt bör återstartas, skriver Erik Lidström.

Någon sorts kärnkraftsdebatt har just hostat igång i Sverige, en debatt där partierna går runt frågan som katten kring het gröt. En del är liksom för, fast liksom inte riktigt. Andra har alltid varit för, fast de var emot. Det vore därför kanske läge att diskutera detta från grunden, och på allvar.

Kärnkraftverket I Oskarshamn, kärnreaktorernas svar på Volvo Amazon? Foto: Adam Ihse/TT

Det är hög tid att Sverige återstartar all kärnkraft som kan återstartas och ger tillstånd till näringslivet att bygga fler reaktorer.

Lidström: Sverige behöver mer omodern kärnkraft

I en samtid där barn och ungdomar efter 12–13 år i skolan ofta inte tillgodogjort sig elementära språkfärdigheter, är frågan berättigad. Skolan tycks uppfylla nedärvda behov av ritualer och stärkande av stammen, men med det som uppges vara huvudsyftet – faktisk utbildning – har det gått utför sedan grundskolereformen, skriver Erik Lidström.

Skolan är tyvärr ett svårt ämne att diskutera. Inte bara för att den svenska skolan kollapsat men också därför att sättet vi tänker kring skolan är mycket förvirrat, något som förhoppningsvis framgår av denna krönika.

Svensk skola, en sorts stamritual? Foto: Jonas Ekströmer/TT

I en samtid där barn och ungdomar efter 12–13 år i skolan ofta inte tillgodogjort sig elementära språkfärdigheter, är frågan berättigad. 