Natofrågan är här och med den rapporter om hur olika partier och deras underorganisationer resonerar. Så borde det inte vara, diskussionen borde föras mellan väljare och deras representanter. Erik Lidström skissar på hur beslutet skulle tagits i ett annat Sverige med en bättre fungerande demokrati.

Sverige ska nu gå med i Nato förefaller det. Låt oss lämna därhän att vårt lands strategiska läge faktiskt inte har förändrats i väsentlig grad sedan århundraden, närmare ett årtusende. Att gå med eller inte gå med i en militärallians är oavsett detta en stor fråga, en fråga där riksdagen, och i den mån det går, folket, borde få säga sitt.

Det mesta tyder på att en svensk Natoansökan är nära förestående. Foto: Frank Augstein

Om vi istället för att ta hänsyn till interna partidiskussioner, hade haft en väl fungerande representativ demokrati, hur skulle ett beslut om att gå med i Nato tas?

Lidström: Natofrågan med fungerande representativ demokrati

Segregation beror i hög grad på bidrag. Bidrag som gör att människor inte tvingas ut på den arbetsmarknad där de måste konfrontera människor av annan sort än sig själva. Bidrag som låter människor enklavisera sig. Segregation uppstår därtill naturligt över tid, beroende på ofta mycket små preferenser för grannar som liknar den enskilde individen. Detta oavsett vilka individer eller preferenser det handlar om, skriver Erik Lidström.

Jag har i två tidigare krönikor argumenterar för att det praktiskt nödvändiga, som är en förutsättning för att Sverige ska kunna fortsätta fungera som ett land som hänger ihop: Nämligen att sluta eller nästan sluta betala ut bidrag. Sådana förslag är förstås idag ”politiskt omöjliga”.

En modell visar att människor tenderar till frivillig segregation. Foto: Donald Trung (CC BY-SA 4.0)

Bidrag håller människor borta från arbetsmarknaden och låter dem enklavisera sig.

Lidström: Segregation behöver inte betyda rasism

Sverige tycks oförmöget att dra självklara slutsatser av sitt integrationshaveri. I kölvattnet av de senaste dagarnas upplopp listar Erik Lidström ett antal åtgärder – från polisrekrytering och bidragspolitik till medborgarskapsförfarande – som borde upp på agendan.

Det är lite svårt att veta var man ska börja med anledning av upploppen i Linköping, Norrköping och Örebro. Det är misslyckanden över hela linjen, oförmåga över hela linjen, okunnighet eller feghet över hela linjen. Polisen, rättsväsendet, migrationspolitiken, integrationen och det politiska styret har alla misslyckats.

En polisbuss stacks i brand i samband med ett upplopp i Örebro i fredags. Foto: Pavel Koubek/TT

Erik Lidström listar ett antal åtgärder – från polisrekrytering och bidragspolitik till medborgarskapsförfarande – som borde upp på agendan.

Lidström: Korankravaller i landet som inte kan

Sverige har än en gång yrvaket kommit till insikt om en försvarspolitisk kris. Erik Lidström ser tillbaka på räckan av historiska uppvaknanden och föreslår såväl Natomedlemskap som en långsiktig strategi för rikets försvar.

I Sverige och i resten av Europa pågår just nu en intensiv försvarsdebatt på grund av situationen i Ukraina, och de hot som Ryssland i praktisk handling visat prov på eller yttrat. Sverige kan i förlängningen komma att gå med i Nato. Varför då? kan man undra. Är inte det självklart? På sätt och vis, men samtidigt inte alls.

Natomedlemskap vore klokt, men räcker inte. Foto: U.S. Air Force Master Sgt. Jerry Morrison (Public domain)

Sverige har än en gång yrvaket kommit till insikt om en försvarspolitisk kris. Vad som krävs är Natomedlemskap och försvarspolitisk ansvarsfullhet.