Föreställningen att den starke alltid är gärningsmannen och den svage hans offer, leder inte sällan till att den svages motiv, medel och mål aldrig nagelfars eller kritiseras. Att Israel överlevt alls beror på dess styrka, men styrkan är samtidigt landets största svaghet, skriver Jakob Sjölander.

Det är pinsamt att vara stark. Särskilt om man ligger i fejd med någon som är svag. Då framstår man lätt som skurken, mobbaren, tyrannen, även om man både har rätt och är den som angripits. Vår kultur rymmer många exempel på denna fördom: ”Ge dig på någon i din egen storlek!”, ”David mot Goliat,” och så vidare. Men hur pinsam denna styrka än är så är den ändå bättre än svaghet. För svaghet har konsekvenser, konsekvenser som demonstrerades den sjunde oktober i Israel.

Manifestation för de människor som kidnappades av Hamas 7 oktober. Foto: Lindsey Wasson/AP/TT

Att palestinierna är svagare än Israel innebär inte att araberna har rätt om mål och medel. 

Sjölander: Israel och den pinsamma styrkan

För 200 år sedan levde 90 procent av världens befolkning på under 20 kronor om dagen. Nu lever 90 procent av världens befolkning på mer än 20 kronor om dagen.

Den moderna världens största triumf är dess seger över fattigdomen. År 1800 levde 90 procent av världens befolkning på motsvarigheten till 20 kronor per dag. Eller ”levde” är kanske fel ord – det handlade snarare om överlevnad. Bara föreställ dig att leva på 20 kronor per dag! Eller varför inte testa det genom att flytta till Nordkorea, en slum i Indien, eller en afrikansk by. Idag är siffrorna de omvända: 90 procent av världsbefolkningen lever på mer än 20 kronor per dag.

Interiör från backstuga vid Linnebacken, Torsås, Småland 1904. Foto: Kalmar Läns Museum

Förr var det normalt att vara fattig, numera krävs det stor otur eller misskötsel.

Sjölander: Fattigdomen har förändrats

Tron på att om vi bara hittar ”rätt folk” till olika uppdrag kommer problem att lösa sig bygger på en övertro på vad den enskilda individen kan uppnå, menar Jakob Sjölander.

En ständigt återkommande tanke är att våra problem skulle lösas bara vi fick tag på ”rätt folk.” Alternativt att ”fel folk” avlägsnades från makten. Mycket av politiken handlar just om politikers försök att framställa sig själva som kompetenta, och sina motståndare som det motsatta. Landets välgång antas spegla ledarnas dygd och skicklighet. Historiskt var detta kopplat till religion och magi. Tänk ”himlens mandat” som kinesiska kejsare stödde sig på, eller hur våra vikingaförfäder offrade sina kungar vid dålig skörd.

Också statsministern har många viljor att ta hänsyn till och hans makt är därför begränsad Foto: Johan Nilsson/TT

Vi har en övertro på starka individers möjlighet att påverka

Sjölander: Sökandet efter rätt folk

De starka har inte alltid rätt, men inte heller har de alltid fel, och svaga individer och grupper har vanligen själva en del av skulden för sin situation. Det må låta hårt, men den som vill hjälpa måste starta i sanningen, skriver Jakob Sjölander.

Den starkes rätt, djungelns lag. Detta är en av de mest föraktade etiska idéerna. Eller kanske snarare oetiska idéerna. Man behöver inte vara en Sokrates för att göra skillnad på att vara stark och att ha rätt. Det är bra att vi förkastar idén.

Bilden av den starke som förtryckare präglar vårt tänkande, men hur sann är den? Ill: Tad Dorgan (1877 – 1929), public domain

Den som vill hjälpa svaga individer och grupper måste börja med hur verkligheten är beskaffad.