Det mångkulturella Sverige är här, och alla kända exempel tyder på att integration tar lång tid i bästa fall, och faktiskt aldrig inträffar i många andra fall. En del tyder på att övertron på den svenska kulturens attraktivitet än en gång gjort oss naiva, skriver Jakob Sjölander.

Sverige har nått en brytpunkt i de senaste årens stora stridsfråga: invandringen. Detta i och med högerpartiernas seger i riksdagsvalet. Även om inga konkreta reformer ännu trätt i kraft så lär invandringen minska framöver. Det vi nu ser är början på slutat av den stora massinvandringens tid. Jag har visserligen själv skrivit två böcker om misslyckade förutsägelser, varav en heter ”100 Failed Predictions”. Kanske får jag snart tillfälle att göra en uppdaterad version, ”101 Failed Predictions”, och inkludera mig själv. Men tills vidare är detta min förutsägelse.

Integration och smältdegel är en möjlighet men inte en naturlag. Foto: Noah Webster (public domain)

I värsta fall blir integrationen inte av alls. En del tyder på att övertron på den svenska kulturens attraktivitet än en gång gjort oss naiva.

Sjölander: Hur lång tid kommer integrationen att ta?

Handlar den tröga regeringsbildningen om det ”högerextrema” Sverigedemokraterna eller det ”socialdemokratiska”? Är min före detta fiendes fiende fortfarande min vän när man vunnit, och vilken politik vill SD driva när de för första gången kan? frågar sig Jakob Sjölander.

Vi människor kommer lätt överens när vi har gemensamma motståndare. ”Min fiendes fiende är min vän”, som man säger. Men vad händer när segern är vunnen och fienden besegrad? Plötsligt måste vi komma överens med vår fiendes fiende om hur bytet ska fördelas, och den gemenskap den gemensamma fienden inspirerat dör. Detta ser vi i regeringsförhandlingarna mellan Sverigedemokraterna och övriga högerpartier.

Är det klassiska höger–vänster-frågor som fördröjer regeringsbildningen? Foto: Tim Aro/TT / Jonas Ekströmer / TT

Handlar den tröga regeringsbildningen om det ”högerextrema” SD eller det ”socialdemokratiska”? 

Sjölander: Sverigedemokraterna – fågel, fisk eller mittemellan?

Nationalismen i Sverige har dåligt rykte, och på den vänstra planhalvan närmast uselt. Samtidigt har man inga problem med att stödja antikoloniala rörelser som tenderar att vara klart nationalistiska. Eller ukrainsk nationalism. Det tycks finnas två sorters nationalism, skriver Jakob Sjölander.

I detta nu utkämpas ett krig mellan Ukraina och Ryssland, mellan Putin och Zelenskyj, mellan demokrati och diktatur. Vissa – däribland jag själv – skulle gå så långt som att säga att det även är en kamp mellan ont och gott. Det låter kanske dramatiskt, men krig är dramatiska saker. Och som så många dramatiska saker är krig otrevligt. Men till krigets försvar så kan det likt en örfil skänka oss klarhet. Exempelvis om nationalismen.

Zelenskyj och Putin står för två helt olika sorters nationalism. Foto: Mads Claus Rasmussen/Gavriil Grigorov/AP/TT

Folk som entusiastiskt stödjer antiimperialism i Kurdistan, Tibet och nu i Ukraina brukar vara samma människor som nästan får slag av svensk nationalism.