I Sverige har konservatismen länge varit en marginell företeelse. Mest har den tjänat som ett spöke för vänstern och liberalerna att skrämma stygga medborgare med. Samtidigt har konservatismen vuxit i styrka på senare år, kanske just eftersom den inte är som alla andra. Men vad är det egentligen? Nu har en ny antologi utkommit som ska ge svar på denna fråga, och Jan Sjunnesson har läst den.

Att vara konservativ kan ses som ett personlighetsdrag eller en attityd. Man vill inte ändra på något, som när en vänsterpartist vägrar se något problem i en stor offentlig sektor eller med Hamas’ terrorattack 7 oktober 2023. Man vill bevara status quo, men har ingen konservativ ideologi.

Bulletin är frihetligt konservativ – men vad betyder det? FOTO: Lars Lindqvist / SvD / TT

Recension av ”Konservatismer: en antologi om den politiska konservatismens nyanser”

Sjunnesson: Vad vilja de konservativa? 

”Vi såg det inte komma”, sa Stefan Löfven. Men det gjorde Bulletins krönikör Jan Sjunnesson. Om statsministern hade frågat Sjunnesson så hade denne kunnat tipsa om tre möten år 2014, där det hade varit svårt att undvika att inte se det komma.

År 2014 var opinionen runt invandring och islam fortfarande fast i en trång åsiktskorridor. Jag minns särskilt tre möten som jag deltog i.

Hjältens rättmätiga lön – den misshandelsdömde Martin Fredriksson (till vänster) år 2014. FOTO: BERTIL ERICSON / TT

Jan Sjunnesson såg invandringskatastrofen komma

Sjunnesson: Tre möten det galna året 2014

De senare generationerna har matats med bilder av mitt tonårsdecennium, 1970-talet, där vänsterpolitik sades dominera ungdomens musik och kultur. Filmer som Tillsammans, serier som Upp till kamp! och SVT:s ensidiga<a href="https://www.svtplay.se/kategori/punk-progg-reggae"> arkivurval</a> ger unga och äldre en ensidig, alltför homogen bild av denna brokiga tid då folkhemmet övergavs och välfärdens brister uppmärksammades. Cornelis Vreesvijk sjöng om horor och knarkare. Alla rebeller gick inte i demonstrationståg.

Två veteraner från den tiden har nu öppet berättat om tiden när vänstern försökte ta över kulturlivet. Först ut var Nationalteaterns Ulf Dageby som berättade i <a href="https://sverigesradio.se/artikel/ulf-dagebys-sista-intervju-proggrorelsen-var-for-strang">Sveriges Radio</a> en vecka före sin död nu i sommar att proggrörelsen var för sträng.

Marie Bergman och Ola Magnell under en spelning 1978 Foto: Gunnar Lundmark/TT

Jan Sjunnesson minns sin ungdoms proggkultur, som inte var så renlärig som senare påstås

Sjunnesson: Sjuttiotalet var inte bara proggigt

Inom en snar framtid kan de gängkrig som plågat Sverige skildras på film och tv-serier, kanske på SVT eller TV4, spår Jan Sjunnesson.

Om man ska döma av tidigare dramatiseringar av äkta konflikter mellan grupper så torde även Rawa Majid aka Kurdiska Räven inom det kriminella Foxtrot-nätverket spela en huvudroll, inte olik Michael Corleone i Gudfadern om en lika stilig och hårdför skådespelare som Al Pacino går att uppbringa idag.

Polisundersökning efter skottlossning i Södertälje i vintras. Snart dramatiserad i ny svensk film? Foto: Magnus Lejhall/TT

Gangsterliv har en lockelse för filmskapare och biopublik