Trots att det länge förnekades finns svenska No Go-zoner. Nu har vi också fått No Go-vägar, skriver Johan Sundeen.

<section>
 <div>
 Allt sedan jag med ivriga barnsben löpte längs sanddyner på Borrby strand på 1970-talet, har årets sommarmånader tillbringats i de böljande sädesfältens landskap. De cirka femtio semestervistelserna på Österlen har gjort att Skåne och Danmark har tenderat att flyta samman; har blivit till ett. Närheten finns symboliskt uttryckt i att det gröna korset i Bornholms flagga ryms bredvid det gula i Österlens dito. Och Dronningens by når man med tåg på dryga timmen från Ystad. Så kan sädesfältens ro förenas med storstadens larm.
 </div>
</section>

Polis kontrollerar E65 mellan Malmö och Ystad. Foto: Johan Nilsson/TT

Den svenska storebrorsmentaliteten mot Danmark är lika arrogant som obefogad.

Ett annat land – hundra stenkast bort

Svenska kyrkan har varit skild från staten i över 20 år men är fortfarande, inifrån såväl som utifrån, koloniserad av politiseringens krafter – sådana som i kyrkan ser en plattform för samhällelig aktivism; helst under den röda fanans tecken, skriver Johan Sundeen.

Söndagen 19 september ska det hållas val i Svenska kyrkan. Denna företeelse är inte bara en provokation mot kristendomens autonomi och ett övergrepp mot principen om trossamfundens frihet, utan också en anomali i ett fritt samhälle; ett sådant kännetecknas ju framförallt av där finns bestämda gränser för den politiska makten. En sfär som kyrkans måste, i likhet med till exempel universitetens, stå fri från statliga diktat för att kunna vara sann mot sig själv.

Den 19 september hålls det val i Svenska kyrkan. Foto: Heiko Junge/TT 

Ska kyrkan – ett ord som betyder det som tillhör Herren – vara fri från eller underställd profana ideologier?

Sundeen: Korsets eller koloniseringens kyrka?

Samma typ av behandling uppträder gång på gång. Det handlar om trakasserier och försök till deplattformering riktade mot akademiker som uppfattas stå till höger, skriver Bulletins kolumnist Johan Sundeen.

Historikern Lennart Berntson har ett lika starkt som aktuellt avsnitt i boken Efter revolutionen: Vänstern i svensk kulturdebatt sedan 1968 (Natur &amp; Kultur, 2017). Kapitlet bär rubriken ”Att krossa en reaktionär”. Berntson belyser den kampanj som östeuropaexperten professor Kristian Gerner blev utsatt för av marxistiska kollegor vid Historiska institutionen i Lund. Det rörde sig om en kollektiv brännmärkning av en enskild forskare.

Johan Sundeen: Det handlar om trakasserier och försök till deplattformering riktade mot akademiker till höger.

Konsten att krossa en forskare

Det som för 68-vänstern i Västeuropa var löftesrika samhällsexperiment, var för miljontals kristna i tredje världen helveten på jorden. Johan Sundeen har tittat närmare på den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens historia.

Den kristna 68-vänsterns tongivande gestalter återfanns i någon mån inom de marxistiska bokstavsgrupperingarna, men i betydligt högre grad var de verksamma i den kristna socialdemokratiska Broderskapsrörelsen (numera interreligiösa Tro &amp; Solidaritet).&nbsp;

De kristna 68:orna kunde se Jesus i Che Guevara.

Johan Sundeen: De kristna 68:orna gick i takt med sina profana kamrater.