Magdalena Anderssons pressträff med Finlands statsminister blev en märklig och tydliggörande kontrast. Och om Sveriges statsminister landat i ett Ja till Nato är det hög tid att leda, inte att pyssla med socialdemokratisk internpolitik, skriver John Gustavsson.

Sanna Marins besök i skärgården kan ha varit årets politiska blunder från Socialdemokraterna. Magdalena Andersson har sedan hon tillträdde åtnjutit betydligt större popularitet än sin företrädare Stefan Löfven. Så vems smarta idé var det att ställa Magdalena Andersson bredvid Sanna Marin? Det är uppenbarligen inte bara Liberalerna som numera helt <a href="https://bulletin.nu/gustavsson-kass-krishantering-ledde-till-sabunis-avgang">saknar PR-strategi</a>. Hur kunde Socialdemokraterna tro att det var en bra idé att låta svenskarna jämföra Andersson med Marin, sida vid sida?

Sveriges och Finlands statsministrar höll pressträff i onsdags. Foto: Paul Wennerholm/TT

Magdalena Anderssons pressträff med Finlands statsminister blev en märklig och tydliggörande kontrast. 

Gustavsson: Finland leder vägen när Sverige faller efter

Trumpadministrationen drog sig ur TPP-avtalet, som hade det uttalade målet att knyta Sydostasien närmare Väst och isolera Kina. Ett nytt frihandelsavtal måste till som knyter Kinas grannar närmre den västerländska gemenskapen, skriver John Gustavsson i sin fjärde och avslutande krönika om Västs kraftmätning med Kina.

Vad ska vi i västvärlden göra åt Kina? I min förra krönika i ämnet diskuterade jag att Kinas inflytande över västvärldens högskolor måste stoppas. Det finns dock mycket mer som behöver göras för att garantera att det tjugoförsta århundradet inte blir ett kinesiskt sådant.

Xi Jinping – ledare för en blivande supermakt? Foto: Ng Han Guan/TT

Kina behöver allierade, och vår främsta uppgift just nu är att ta alla potentiella värdefulla allierade, och istället knyta dem till väst.

Gustavsson: Frihandel är nyckeln till att slå Kina

I den tredje krönikan om Kinas relation till Väst framhåller John Gustavsson vikten av att återupprätta den akademiska friheten och att se vår unika yttrandefrihet som vår viktigaste konkurrensefördel i Västs tävlan med den aspirerande supermakten.

I två tidigare krönikor har jag fört fram argument för att Kina inte är så starkt som det kan synas, och att det är långt ifrån givet att Kina kommer att lyckas ta över USA:s roll som världens främsta supermakt. I de två avslutande delarna tänker jag istället fokusera på vad västvärlden bör göra för att stoppa Kinas frammarsch.

Nankai-universitetet i Tianjin, Kina – inte känt för sin akademiska frihet. Foto: Amazingloong (CC BY-SA 4.0)

Det den kinesiska regimen aldrig kommer att kunna erbjuda är rätten att få tänka, tala och skriva vad man vill.

Gustavsson: Yttrandefriheten kritisk för kraftmätningen med Kina

Sabunis Norgehistoria var antagligen den utlösande. Men Sabuni fick aldrig chansen att forma partiets politik för snällisternas krypskytte, och nu hamnar Johan Pehrson i samma sits, skriver John Gustavsson.

Nyamko Sabuni har plötsligt avgått. Orsaken måste dock sägas vara något oklar. Sabuni sa på den presskonferens hon höll (där hon inte ville ta frågor från journalister) att hon ”skymmer sikten”. Givetvis finns det genom historien flera exempel på partiledare vars personliga problem skapat mediacirkus och distraherat från deras partis politik, som Gudrun Schyman, Håkan Juholt och andra, men hör verkligen Sabuni till den kategorin? Liberalerna är visserligen så gott som osynliga i dag, men detta beror knappast på att Sabuni stått i vägen och tagit all uppmärksamhet från partiets politik. Sabuni själv har ju knappt synts till i media.

Nyamko Sabuni meddelade sin avgång vid en pressträff på fredagen. Foto: Henrik Montgomery/TT

Sabuni fick aldrig chansen att forma partiets politik för snällisternas krypskytte, och nu hamnar Johan Pehrson i samma sits.