I Region Västerbotten har en interpellation om hur judar och judisk kultur värnas avslagits med hänvisning till att det är utrikespolitik, något som regionen inte ska befatta sig med. Synen på judar som något främmande är tagen till sin spets och sannolikt behandlar regionen inga andra minoriteter så.

I slutet av oktober försökte det moderata oppositionsrådet Andreas Löwenhöök ställa en interpellation om hur den judiska minoriteten får stöd av regionen. Det har länge funnits problem med antisemitism och antisemitismen har exploderat i spåren av pogromen i början av oktober.

Det samiska och svenska går hand i hand och det finns inget tvivel om att samer är en svensk minoritet. Judar har dock i Västerbotten blivit avfärdade som utrikespolitik och något regionen inte vill befatta sig med. Foto: Henrik Montgomery/TT

För regionen är judar en främmande fågel. 

Hjort: Svenska judar är västerbottnisk utrikespolitik 

Först kom ålfisket och nu är det trädäcket som är i centrum. Medias nyfunna intresse för statssekreterares leverne och laglydighet speglar knappast väljarnas önskan om granskningar av makthavare. Det finns långt större och viktigare problem i Sverige i dag än ett trädäck. Den enda funktionen sådana granskningar fyller är att det ena laget får förfasas över det andra en stund.

Agendasättande journalistik bygger på tanken att vad som uppfattas som viktigt i nyhetsflödet inte bara bestäms av nyhetens vikt utan också placering. Nyheter som upprepas varje dag uppfattas av många som väldigt viktiga just därför att de syns mycket. Massmedier kan markera viktighet genom att skriva mycket eller lite om något. De kan också lyfta småsaker som väldigt viktiga genom att rapportera massor. Det är lite av kändisjournalistikens signum.

Vanligt folk verkar ha ett begränsat intresse för tjänstemäns trädäck. Foto: Fredrik Sandberg/TT 

Medias granskningar är viktiga men de måste granska saker som är viktiga för väljarna

Hjort: Politiker, inte trädäck, ska granskas

Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson hade på tisdagskvällen en offentlig frågestund i Göteborg. Den stördes av demonstranter som ropade slagord till stöd för Hamas. Det borde ha chockat, upprört och enat alla mot dem som stödjer rasism och terror. I stället för att fördöma försvarar i stället det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Annika Strandhäll aktivisterna.

Den amerikanske statsvetaren Edward Luttwak <a href="https://www.commentary.org/articles/edward-luttwak-2/if-bosnians-were-dolphins/">skrev tidigt på nittiotalet en uppsats</a> om att det var otur för bosniakerna att de inte var delfiner. Hade de varit delfiner hade inte världen accepterat ett massmord på dem, utan stoppat morden.

Att stats- och finansministern besöker tullverket i Göteborg bevakas av TT men när ett möte med folket störs av Hamas anhängare skrivs det inte. Foto: Adam Ihse/Maja Suslin/TT

Hjort: Hade det handlat om kycklingar hade Strandhäll varit enig med Kristersson

Tre socialdemokratiska partiledare har mycket olika bilder av antisemitism och hur den ska bemötas. Framförallt Magdalena Andersson sticker ut, som tycks mer besvärad av att problem i hennes parti påpekas än att de existerar. Genomgående uppfattar de tre ledarna att antisemtism är en del av det högerextrema och det är där det ska bemötas.

1998 genomförde Göran Persson en folkupplysningkampanj om Förintelsen, ”Om detta må ni berätta”, eftersom kunskapen var låg. Det blev en början till en förändring av hållningen till antisemitism inom Socialdemokraterna. Persson bröt bland annat traditionen av negativ syn på Israel inom Socialdemokraterna.

Det verkar finnas en stor brist på förståelse för den antisemitism som stammar från Mellanöstern. Inte ens när talkörer försvarar mord på civila, drömmer om att förinta Israel eller talar om ”one solution” vill man se antisemitismen. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT 

Socialdemokratins syn på kampen mot antisemitism har varierat men fokuserad på att det är något högerextremister ägnar sig åt.  