Det går inte bra för Magdalena Andersson. Dagar efter bråket med Henrik Jönsson gör hon bort sig igen när hon i en debattartikel i tyska Vorwärts svartmålar Sverige och ljuger om Jimmie Åkesson. När hon konfronteras försöker hon skylla på en översättare.
Magdalena Andersson har gjort bort sig igen. En trippelsaltomortal. Först skriver hon en usel debattartikel i en tysk tidning, sen försöker hon skylla ifrån sig på översättaren och återigen så ljuger och svartmålar hon. Den senaste tiden har varit en katastrof för henne.
Andersson har en återkommande vana att skylla ifrån sig och att aldrig ta ansvar för sina handlingar. När hon förlöjligade kärnkraft var det en talskrivare som hade skrivit talet, själv var hon utan skuld. När invandringen var jättehög rycktes hon med av tidsandan. När Jamal El-Haj gick på konferens var det högerns rasism som fick henne att ta honom under sina vingar. Nu när hon ljuger om Åkesson i en debattartikel är det en översättares fel. Hur i all sin dar kan en före detta statsminister vara så rädd för ansvar?
Läs även: Åkesson om Anderssons tyska fadäs: Luktar desperat efterhandskonstruktion
Det är onekligen märkligt att vilja ha ansvar för ett helt land men inte kunna stå för debattartiklar eller tal utan att skylla ifrån sig på sina medarbetare. Medarbetare som märkligt nog inte heller får ta ansvar och sluta.
Bitvis är hennes försök att slingra sig löjeväckande. En och annan borde nog förvånas av det egendomliga i att Andersson pluggade först som ung i DDR, och sen på doktorandnivå i Wien utan att lära sig tyska.
Läs även: Oansvarige Andersson behöver aldrig ta ansvar
När Andersson gjorde bort sig kring Henrik Jönsson i förra veckan försökte hennes pressekreterare att skylla på DN:s journalist och hävda att det var hon som toällde frågor om Jönsson. DN hade intervjun inspelad vilket ledde till att Andersson motbevisades. Lögnerna och försöken att skylla på media och andra börjar synas allt tydligare och Andersson kommer granskas allt hårdare. Något som hon förtjänar.
Att granskas hårdare för Andersson blir tufft. Hennes förtroende faller hastigt. Det är ännu inte i fritt fall, men sedan valet har hon tappat 20 procentenheter. Sedan november i fjol har hon tappat 6 procentenheter. Orsaken är tydlig. Hon är en dålig ledare som skyller på underställda, fattar dåliga beslut och inte har kontroll över organisationen. Det är dåliga egenskaper om man vill bli statsminister.
Läs även: Skogkär: Statstelevisionen är socialdemokratins bästa vän
Det slår också mot Socialdemokraternas övergripande strategi. Den tycks vara att dels skapa ett presidentval mellan Andersson och Kristersson. Dels att underminera regeringen genom att beskriva den som demokratiskt svag och ett hot mot demokratin. Förtroendegapet mellan Andersson och Kristersson är nu nere på 7 procentenheter enligt Expressens mätning. Kristersson stiger nästan lika mycket som Andersson faller, något som gör strategivalet dåligt.
Läs även: Anderssons förtroende sjunker – Kristerssons ökar
Förmodligen var tanken med artikeln i tyska Vorwärts att få tyskar att kritisera Sverige och sedan använda den kritiken inrikespolitiskt. Då skulle Andersson kunna hävda att även omvärlden är oroad över Tidöpartierna. Samtidigt kan hon ge stöd till sitt tyska systerparti genom att lyfta fram Sverige som ett avskräckande exempel. De tyska Socialdemokraterna riskerar att bli omsprungna av AFD.
Att artikeln inte stoppades är faktiskt en gåta. Vem som helst kan inse att det skulle sparka bakut och misslyckas. Inte minst när Andersson dagar efter Henrik Jönsson-debaclet skriver att SD ifrågasätter journalisters legitimitet när de granskar makthavare.
Som alltid är det en stor skillnad på vad Socialdemokrater och andra gör. 2018 var Andersson rosenrasande efter att Ulf Kristersson i en intervju i Financial Times var orolig för utvecklingen i Sverige med brottslighet och bilbränder. Då menade Andersson att Kristersson inte var mogen att bli statsminister. I en intervju med DN sa hon:
– Jag är rädd att han eftersträvar korta partipolitiska poänger före Sveriges väl.
Citatet är väldigt talande. Att sätta sina intressen först, partiet i andra hand och Sverige i tredje hand har blivit något av Anderssons signum. Som alltid beskyller hon någon för sina egna laster och tar inget som helst ansvar.
Frågan är om hon i första hand är Arga Andersson eller Oansvariga Andersson.
