FN extrainkallar sitt råd för mänskliga rättigheter. Bakgrunden är inte att Iran hänger ett par personer om dagen, att Ryssland skickar kryssningsmissiler mot pizzerior eller liknande hemskheter. Utan att en bok har bränts i Sverige. Rådet är en samling av, i huvudsak, diktaturer som försöker peka finger mot andra och skyddar varandra från kritik. Det finns ingen anledning att lyssna på deras kritik.

Sedan årsskiftet har Iran hängt minst 354 personer rapporterar TT. Der är en kraftig uppgång mot första halvåret i fjol då Iran ”bara” hängde 261 personer. Hängningarna i Iran har nått sådan notisstatus att de rapporteras ungefär som börsnyheter. Än så länge är det inte kvartals- utan halvårsrapporter.

Annika Strandhäll bemöter kritiken att det är mestadels skurkstater som är med i Människorättsrådet. Foto: Twitter

Att lyssna på kritik från FN:s människorättsråd är bortkastad tid. 

Hjort: Yttrandefriheten är inte öppen för kompromiss med lättkränkta diktaturer

En lång rad länder och organisationer har kritiserat Sverige för koranbränningen i förra veckan. IKO, en samarbetsorganisation mellan muslimska länder, har gått hårt åt Sverige. Problemet är inte den svenska yttrandefriheten utan det sätt som medborgare i IKO:s medlemsstater behandlas. Att Iran, Afghanistan eller Saudiarabien försöker läxa upp Sverige om hur någon – muslimsk eller annan – behandlas är helt enkelt absurd. Bulletin har därför hjälpt utrikesministern med att skriva ett svar till IKO.

Förra veckans koranbränning har ekat över världen. Det är ovanligt att svenska händelser, eller kanske hädelser, får så mycket uppmärksamhet. Påven, USA och många andra har kritiserat.

Mahsa Amini misshandlades till döds av moralpolisen för att hon bar slöjan på fel sätt. Är man intresserad av muslimers väl, ve och rättigheter är det där man ska börja. Inte i svensk yttrandefrihet. Foto: Vadim Ghirda/TT 

En radda sturkstater bland annat Iran och Saudiarabien vill lära Sverige om mänskliga rättigheter. 

Hjort: Vad Sverige borde svara på koranbränningskritiken

En viktig del i Socialdemokraternas oppositionspolitik är att vara för det som låter bra, oavsett konsekvenser eller orsaker. Eller för den delen eget ansvar för situationen som ska lösas. Skuggfinansministern Mikael Damberg är inget undantag från det när han vill använda statliga SBAB för att pressa räntorna.

Socialdemokraterna har valt två spår för sin tid i opposition. Det första är att svartmåla, eller kanske brunmåla, Tidöpartierna och försöka utmåla ett hot mot demokratin. Ett typiskt exempel är hur regeringen omväxlande kallas SD-regeringen eller beskrivs som en marionettregering. För Socialdemokraternas egen vinning försöker de underminera hela den svenska demokratins legitimitet. Det är onekligen draksådd.

Den ena handen tycks inte veta vad den andra ska göra. Foto: Fredrik Persson/TT

Socialdemokraterna börjar alltmer bli för det som är populärt och emot det som är impopulärt. 

Hjort: En socialdemokratisk politik för Kiviks marknad

Magdalena Andersson angriper i sitt Almedalstal SD för att de hade en medlem, som uteslöts, för att ha hånat och mobbat ett barn. Samtidigt accepterar hon en riksdagsledamot som stöttar terrororganisationer som mördar barn. Det är påfallande att Andersson ställer andra krav på sin omgivning än på den egna riksdagsgruppen.

Magdalena Andersson har uppenbara problem med att hålla sig till sanningen. Kan hon ge en sving åt någon så är det fritt fram att dra till med lite vad som passar för stunden. Sant eller falskt, vinner man en poäng är det okej.

Tioåriga Nataf visar familjens badrum. Lyckligtvis var hon och familjen i ett skyddsrum när en granat från en granatkastare träffade deras hem. Foto: Gadi Kaballo/TT 

Hur kan det vara acceptabelt med en riksdagsledamot som accepterar terrorism? 