IF Metalls beslut att bli feministiskt är inte ett slag för kvinnlig frigörelse. Tvärtom så är det en panikartad rädsla för frigörelse. För att fackföreningarna ska frigöras från Socialdemokraterna och börja representera alla arbetstagare. Väljer facket att öka utestängningen från uppdrag och annat så får staten balansera med att minska de offentliga förmånerna som facket har. Ett första steg är att förstatliga A-kassan.

IF Metall har beslutat att de ska bli ett feministiskt förbund och vidhåller att de som ska kunna väljas till förtroendeposter måste dela värdegrunden. Helt uppenbart är det ett sätt att försöka hålla Sverigedemokraterna borta ett tag till så att äktenskapet med Socialdemokraterna överlever lite längre. Det är som när ett par bestämmer sig för att diskutera skilsmässa efter julen. Några dagar till där man låtsas, som ändå inte förändrar mycket.

Det är mer röda fanor än kvinnligt ledarskap som får IF Metall att bli feminister. Förbundet kommer tröska på som förr och det blir inga rosa virkade mössor. Foto: Tomas Oneborg/TT

Konflikten handlar inte om kvinnors frigörelse utan om fackets frigörelse från arbetarrörelsen.

Hjort: Facket, feminismen och privilegierna 

En bild på en vegetarisk men inkluderande skinka satte fingret på en märklighet i debatten som skaver. Vissa grupper, rätt grupper, får provocera och gärna invadera andras traditioner eller vanor. Men slår pendeln åt andra hållet blir det fel och skapar ilska.

Häromdagen skrollade jag genom Facebook. En text fick mig att haja till så att jag gick tillbaka för att se efter att jag hade läst rätt. En bekant skrev om sin vegetariska julskinka. Förvisso väldigt vältränad och mån om sin kost, men han har aldrig gjort sådant förr. Nyfiket läste jag varför han kallade sin skinka för inkluderande. Vad i hela friden är en inkluderande vegetarisk skinka?

En vegetarisk men inkluderande skinka som vågar utmana köttfria normen inom den vegetariska diskursen. Samtidigt signalerar den tradition genom att inte utmana hur den är skuren. Foto: Johan Nilsson/TT

Vissa grupper får provocera men när andra provocerar dem är det fel. 

Hjort: Den goda provokationen 

Varje gång finansieringen till SVT diskuteras lyfts samhällsprogrammen fram. De tycks vara kärnan i demokratin. När sen plånboken öppnas är det nöjestv som får slantarna. Separeras delarna i varsin kanal med separat finansiering så slipper vi den diskussionen. Då kan ingen säga att mindre pengar till dokusåpor hotar demokratin eftersom samhällsprogram ligger i en separat kanal med egen finansiering. Samtidigt kan man ställa nöjes-tv mot andra sätt att använda skattemedlen, som till exempel att korta vårdköer.

I början av november släppte Margaux Dietz, en väldigt känd influencer, ett klipp där hon hittar en man som kraftigt berusad somnat utanför hennes dörr. Hon filmar hur hon skrattar åt mannen och låter sin lille son peta på mannen.

SVT uppger att de lägger ungefär tjugofem miljoner på Mello. Är det välanvända skattepengar? Foto: Nils Petter Nilsson/TT 

Om SVT delas i två kanaler med egen finansiering kan skattemedel användas effektivare. 

Hjort: Dela SVT i två

Nyligen rullades Owe-gate upp, där en journalist på TT omplacerades efter att ha tagit ställning politiskt. Innan dess var det en journalist som i sina anteckningar kallade Ebba Busch för ”Ebba-Slebba”. Är det undantag som uppdagades eller är de en del av en journalistkår som i stort ogillar maktskiftet?

Konflikten kring Owe Nilsson är intressant. En av veteranerna på TT, verksam i 38 år, slutar efter en konflikt om en tweet. När han började var Palme statsminister. Nu tystnar hans penna. Han kände sig sviken efter att ha kritiserat regeringen i en tweet. Efter att ha tagit ställning politiskt omplacerades han och då valde han att lämna företaget. Han uppfattade, sannolikt korrekt, att omplaceringen var en bestraffning.

Allt började med en artikel om hur Parisa Liljestrand avsåg göra med hågkomstresorna. Sedan drog det i väg när journalister tolkade ett svar utan att veta. Tolkningarna var väldigt talande. Foto: Lars Schröder/TT

Uppfattar journalister att demokratin är hotad eller att det bara har skiftat partier i regeringen? 