Morden på Bondi Beach väckte återigen samtalet om antisemitism. Som så många gånger förr dog diskussionen snabbt. Kvar blev ensamheten – och en judisk minoritet som vet att nästa gång kan det vara här. Varje attentat följs av fördömanden och symbolhandlingar. Sedan tystnar allt. För svenska judar är hotet konstant, men stödet tillfälligt.

Morden på Bondi Beach har återigen lyft diskussionen om antisemitism. Igen, kanske bör tilläggas, eftersom det är en diskussion som kommer upp gång efter annan. Tyvärr brukar den dö lika fort som den uppstår. Orsaken är lika enkel som tragisk: för de flesta handlar den inte om att skydda sina medmänniskor, utan om ett tillfälle att visa att man står på den moraliskt goda sidan.

Tolererar vi hatet och hetsande så måste vi också se konsekvenserna av det. Foto: Israeliska staten

Antisemitismen dör aldrig – men samtalet gör det

Hjort: Efter Bondi Beach – Judar lämnas ensamma igen

Mediernas uppgift är att berätta vad som händer, inte att skydda publiken från obekväma fakta. Fallet Minnesota visar hur långt journalistiken har rört sig från sitt ursprungliga uppdrag.

I Minnesota, USA, har ett gigantiskt välfärdsbedrägeri avslöjats. Upp mot 9 miljarder dollar kan ha förskingrats. Som jämförelse motsvarar det nästan hela kostnaden för Sveriges rättsväsende under ett helt år. Det är ett svindlande belopp.

Guvernören Tim Waltz är under allt hårdare kritik. Foto: Steve Karnowski/AP/TT

Från granskning till uppfostran: journalistikens förvandling

Hjort: Somalia-gate och journalistikens selektiva tystnad

Morden i Boden och Rönninge handlar inte om misogyni. Det handlar om en stat som visste, varnades och misslyckades med att låsa in farliga människor. Sverige fokuserar på förövare, återanpassning och rättigheter. Under julhelgen visade priset för den prioriteringen sig – i två döda kvinnor.

Två kvinnor har på kort tid mördats. En 55-årig kvinna i Boden, där modern i en familj mördades och hennes bägge döttrar utsattes för mordförsök. Några dagar senare styckmördades en 25-årig kvinna i Rönninge.

Med rimliga straff hade Rönninge lysts upp av fyrverkerier i stället för minnesljus för en ung kvinna. Foto: Nils Petter Nilsson/TT

Mördarna var kända. De var farliga. De var fria, och två kvinnor dog

Hjort: När den enes frihet blir den andres dödsdom

Svenskt bistånd har länge saknat prioriteringar, uppföljning och krav. Regeringens omställning är kanske inte perfekt – men den är nödvändig.

Svenskt bistånd har sedan länge varit ett sorgebarn. Det har handlat mer om att ge en procent än om vilken nytta man faktiskt får för pengarna. Det har varit viktigare att framstå som god än att göra gott.

Biståndsminister Benjamin Dousa måste städa i en kafka-artad byråkrati. Foto: Christine Olsson/TT

Biståndets stora problem är inte nedskärningar – utan bristen på resultat