Sverige behöver en hållbar migrationspolitik. Men att göra utvisningar av unga som vuxit upp i landet är ett misstag – moraliskt, politiskt och strategiskt. Att driva igenom regler som saknar folkligt stöd och river upp familjer undergräver hela reformprojektet.

Hanteringen av de så kallade tonårsutvisningarna har vuxit till en onödig kris för regeringen. Det är svårt att beskriva den som annat än illa hanterad och politiskt tondöv. Än mer anmärkningsvärt är att striden förs utan att den löser något av de verkliga problem som präglar migrationspolitiken. Varför regeringen inte redan har korrigerat kursen framstår som allt mer svårbegripligt.

Att bråka om unga vuxna är fel strid för regeringen

Hjort: Tonårsutvisningar onödig kris i migrationspolitiken

När Viktor Barth-Kron intervjuar det socialdemokratiska borgarrådet Emilia Bjuggren klarnar mycket. Socialdemokraterna vill tvångsblanda Stockholm, men de vill inte själva blandas utan välja bostad på egen hand.

Socialismen har alltid hyst en varm kärlek till mänskligheten i abstrakt form. De konkreta människorna är mer besvärliga: De röstar fel, flyttar fel och trivs med fel saker. Dessutom insisterar de på att fatta egna beslut – och blir därmed ett störningsmoment i de planer som sägs syfta till allas bästa. Socialisternas liv vore mycket enklare om folk bara accepterade att kontrollen över våra liv handlar om folkets bästa.

Emilia Bjuggren (S). Foto: Ng2727111/CC BY-SA 4.0

Tvångsblandning är kvar på dagordningen

Hjort: Kärleken sabbar för socialdemokrater 

Forum för levande historia har publicerat en rapport som sägs visa förändrade attityder till minoriteter. Men den visar mer än så. Den blottlägger en djupare spricka i landet, mellan olika värderingssystem, formade av migration och bristande integration.

När Forum för levande historia presenterar sin senaste rapport om ungas attityder till minoriteter är det lätt att fastna i procentsatserna. Men bakom siffrorna döljer sig en mer grundläggande fråga om vilket samhälle Sverige är på väg att bli.

Integration handlar också om värderingar

Hjort: Hatet handlar om invandring, inte om högerextremism

Finanspolitiska rådet har med rätta kritiserat regeringen, eftersom den prioriterar för lite hur skattemedel används. En borgerlig regering borde ha som ambition att lämna ifrån sig en stat som använder mindre pengar än när den fick makten.

Reaktionerna på Finanspolitiska rådets kritik mot regeringen är mer än bara underhållande. De är avslöjande och lyfter fram hur bankrutt svensk politik är. De blottlägger ett politiskt landskap där positionering väger tyngre än principer och där ansvar ofta är en fråga om vem som för tillfället sitter i Rosenbad.

Nästan alla älskar Finanspolitiska rådet – åtminstone i opposition 