I Danmark vill man riva delar av motsvarigheten till det svenska miljonprogrammet; boende flyttas, nya fastigheter uppförs, kvarter förtätas. Segregationen ska brytas, en ny identitet växa fram.

Med stor politisk enighet, från Dansk folkeparti till Socialistisk folkeparti, har beslut fattats om att på allvar försöka förändra tretton utpekade bostadsområden med svåra sociala problem. 2018 klubbade Folketinget ghettopakken, gettopaketet. 2028 ska mycket se annorlunda ut, det är åtminstone förhoppningen.

– Det är ett enormt bostadssocialt experiment, säger Claus Bech-Danielsen, arkitekturprofessor vid Build-institutet på universitetet i Ålborg, som leder en omfattande utvärdering av hela projektet.

– Det är tankeväckande att just de här områdena var de största byggexperimenten i dansk historia när de uppfördes på 1960- och 1970-talen. Nu, femtio år senare, blir de föremål för vårt hittills största experiment i fråga om det bostadssociala.

När dåvarande statsministern Lars Løkke Rasmussen, från borgerliga Venstre, höll sitt nyårstal till danskarna på tröskeln till 2018 lovade han att gettona i landet skulle bort:

– De ska avvecklas, betongen ska brytas upp och invånarna spridas ut.

Det kunde tolkas rent bokstavligt eller mera symboliskt; i vilket fall var det ett sätt att uttrycka sig på som en svensk statsminister knappast skulle få över läpparna. Løkke Rasmussen varnade för att kriminalitet och våld i en del förorter kunde sprida sig till omgivningarna och för att ”sprickor uppstått på kartan över Danmark”.

Den borgerliga regeringens integrationsminister Inger Støjberg betonade, när jag intervjuade henne 2018, att de som invandrar till Danmark ”måste inordna sig”:

– För mig handlar det inte om att vi alla ska mötas någonstans på mitten. Man har en förpliktelse att ta till sig våra värderingar när man bor här. Det finns en ekonomisk kostnad för den icke-västliga invandringen, men det som oroar mig minst lika mycket är den värderingsmässiga räkningen. Det är den vi ser i parallellsamhällena. Den räkningen kan visa sig omöjlig att betala.

Tretton hårda getton

Getton är alltså i Danmark det som i Sverige ofta kallas utsatta bostadsområden eller utanförskapsområden. Dansk debatt har länge varit mer rättfram eller mer burdus och brutal, beroende på perspektivet, och det har också funnits en större beslutsamhet i politiken. 

”Kör någon för fort genom ett bostadsområde tar vi hans bil och så får han gå hem, och då hoppas jag att det regnar.”

Om brottsligheten i gettona sa statsminister Mette Frederiksen i dansk tv i höstas: 

– Kör någon för fort genom ett bostadsområde tar vi hans bil och så får han gå hem, och då hoppas jag att det regnar.

Frederiksens socialdemokratiskt ledda regering står bakom gettopaketet, som direkt berör tretton bostadsområden som definierats som ”hårda getton”. Här har det införts möjligheter till dubbla straffsatser för inbrott, vandalism och knarkförsäljning och fängelsestraff för föräldrar som med tvång för ut sina barn ur landet på så kallade uppfostringsresor till det gamla hemlandet. 

Barnomsorg måste erbjudas från ett års ålder och barnens språkutveckling ska testas. Förskolorna får inte ta emot för stor koncentration av barn från de stadsdelar som står på gettolistan.

I slutet av januari i år presenterade regeringen dessutom ett mer vittfamnande socialt program i 43 punkter, Børnene først, med tidiga insatser för barn som behöver skydd och stöd.

”Det är viktigt för demokratin att vi tar ett ansvar om grupper ställer sig utanför samhället och bekämpar de principer som det bygger på.”

De bostadsområden, som nu under en tioårsperiod ska förändras i grunden, har enligt myndigheterna starka inslag av arbetslöshet, kriminalitet, dålig utbildning och ”icke-västlig bakgrund”. Den politiska majoritetens ambition är att ändra både på den fysiska miljön och sammansättningen av boende.

Runt 40 000 människor berörs direkt av planerna när hyresfastigheter ägda av allmännyttan rivs och andra säljs till privata intressenter. Familjebostäder görs om till lägenheter för ungdomar och äldre. Andelen hyresgäster med olika former av sociala problem ska krympa när mer resursstarka personer flyttar in. Hur många som kommer att behöva flytta ut är oklart. Siffran 11 000 har nämnts, men den inkluderar den normala cirkulationen i de här områdena som är jämförelsevis hög. Minst 5 000 boende kommer också att få tillfällig bostad någon annanstans medan deras hus renoveras.

I ett pressmeddelande när gettopaketet lanserades sa dåvarande bostadsministern Ole Birk Olesen från Liberal Alliance:

”Det är viktigt för demokratin att vi tar ett ansvar om grupper ställer sig utanför samhället och bekämpar de principer som det bygger på. Vi ska göra upp med parallellsamhället och därför är det positivt att det finns en sådan bred uppslutning i Folketinget bakom den nya och mer bestämda linjen.”

”Arkitektonisk hjärnblödning”

Ett av de berörda områdena är Mjølnerparken i utkanten av Nørrebro i Köpenhamn, fyra slutna kvarter med femvåningshus i rött tegel med små fönsterkvadrater som ser ut att ha köpts in hos något lågprisvaruhus. Under 1960- och 70-talen åstadkom man arkitektoniska hjärnblödningar i städerna, menar Jesper Blådal-Hansen, som är chef för Köpenhamns kommuns förebyggande verksamheter bland barn och ungdomar.

– Mjølnerparken har byggts som en sluten by på landsbygden. Den liknar närmast ett fort. På den tiden ville man skapa en bykänsla, barnen skulle kunna överblicka världen de växte upp i. Men om vi sedan stoppar in en massa människor där som ska integreras, då har arkitekturen faktiskt bidragit till att förstärka motsatsen.

Än så länge består gettopaketet främst av planer, ibland ifrågasatta på lokal nivå, och på flera platser kommer det att dröja innan man kan se större fysiska förändringar, säger utvärderingsprofessorn Claus Bech-Danielsen på Ålborgs universitet.

– Gellerupparken i Århus är det område där man har kommit längst. Där har man vält bostadshus och byggt både nya kontor och bostäder. När allt står färdigt om knappt tio år kommer området att vara nästan oigenkännligt. I Taastrupgård utanför Köpenhamn revs åtta stora bostadshus i höstas. I Mjølnerparken säljs allmännyttans bostäder medan man i Köpenhamnsförorten Tingbjerg satsar på förtätning.

Vilka är de allvarligaste problemen i de tretton gettona?

– Att de är fysiskt isolerade. Att sammansättningen av boende inte är i balans.

Flyttar man inte bara problemen om man flyttar på människorna?

– Det är absolut en risk. Man måste ha förståelse både för områdets problem och för individernas sociala utmaningar om man ska lyckas.

Kränkta hyresgäster

Det har inte saknats kritik mot omgörningsprogrammet. Den vanligaste invändningen har varit att hyresgästerna pekas ut som problem när de i själva verket borde beskrivas som utsatta för diskriminering. De boende har inte heller själva fått säga sitt om de föreslagna åtgärderna. En stämning mot regeringens transport- och bostadsministerium har lämnats in vid Köpenhamns tingsrätt, i vilken en grupp boende i Mjølnerparken med advokathjälp hävdar att deras mänskliga rättigheter kränks på grund av deras utländska bakgrund. ”När flera hundra lägenheter i vårt område ska säljas blir det ett hot inte bara mot oss utan också mot våra barn”, skriver de. Ministeriet har avvisat påståendet att det skulle handla om etnisk diskriminering.

I Helsingör vände sig hyresgäster i bostadsområdet Nøjsomhed till en lokal hyresdomstol och ansåg att det var rasism när icke-västlig bakgrund nämndes som kriterium i gettolagstiftningen. Nøjsomhed – förnöjsamhet på svenska – är inte kategoriserat som ”hårt getto”, men kommunen har ändå börjat bygga om och säga upp hyresgäster. Domen i första instans kom den 20 november och gav fastighetsägaren rätt att tömma lägenheter för att rusta upp området, men ärendet har nu överklagats.

Flera forskare vid Build-institutet på universitetet i Ålborg har börjat publicera preliminära utvärderingar av omdaningen av fyra av de bostadsområden som omfattas av gettopaketet, bland dem Vollsmose i Odense och Gellerupparken, två stadsdelar med många drag gemensamma med Rinkeby, Angered och Rosengård.

Forskargruppen konstaterar att det råder oenighet bland de boende. Några anser att det är bra om man får till en större blandning mellan infödda och invandrade, och särskilt om barn som inte talar danska hemma får gå i skolan med danskspråkiga barn. Andra protesterar mot rivningar och omflyttningar och kopplar dem till en allmän främlingsfientlighet i samhället. Flera av de intervjuade säger att de inte känner igen sig i beskrivningarna av sina bostadsområden som otrygga. Ökad trygghet är annars ett av huvudargumenten bakom gettopaketet, men forskarna möter också hyresgäster som anser att det är de föreslagna förändringarna i miljön som gör dem otrygga.

”Helt galet onormalt”

En av utvärderarna, Marie Stender, menade i en dansk tidningsintervju i december att det är ”helt galet onormalt” att regeringen kan kalla danska bostadsområden getton. De boende har enligt henne fångats någonstans mellan den hårda retoriken i integrationsdebatten och det faktum att de aktuella bostäderna i själva verket håller hög standard. Detta kan påminna om hur utländska studiebesökare ofta förvånat frågat efter slummen när de vandrat runt i svenska förorter.

Men det finns förstås allvarliga problem som inte kan avläsas i årsmodellen på lägenheternas köksutrustning. Bakom gettolagstiftningen märks en tydlig och utbredd oro för att segregationen ska öka och att de minsta barnen isoleras från det danska samhället. Gängkriminalitet, hederskultur och muslimsk separatism har länge knutits till de stadsdelar som hamnat på gettolistan.

Enligt forskarna i Ålborg finns det gott om internationella exempel där man har försökt bygga bort sociala problem genom att riva, bygga nytt och blanda ägandeformerna. Dilemmat är att problemen då tenderar att flytta till andra områden i närheten. Man har talat om en vattensängseffekt: trycker man på ett ställe putar det ut någon annanstans.

Marie Stenders forskarkollega Mette Mechlenborg säger på Build-institutets hemsida att det är fullt möjligt att förändra ett områdes fysiska miljö och ta initiativ för att locka nya målgrupper, men om platsens identitet förblir negativ får man inte den önskade effekten. Mycket beror, menar Mechlenborg, på hur områden som Vollsmose skildras i medierna, i generaliserande termer, som gettosymboler.

”Om den tendensen fortsätter kan det bli svårare att förbättra bostadsområdenas rykten än att förbättra de faktiska förhållandena i områdena.”

”Social ingenjörskonst”

I ett aktuellt paper från Centrum för Mellanösternstudier vid Syddanska universitetet i Odense (Ghettopakken: integrationsfremme eller social engineering, december 2020), ifrågasätter Helle Lykke Nielsen, lektor vid centret, poängen med att riva 1 000 lägenheter i Vollsmose och flytta på mellan 2 000 och 3 000 hyresgäster. ”Ska man förstå gettopaketet som ett uttryck för välfärdsstatens välmenande försök att lösa sociala problem eller snarare som dold social ingenjörskonst, som syftar till att bedriva stram invandringspolitik gentemot svaga befolkningsgrupper?”

Hennes svar ligger i frågan. Trots de goda intentionerna, skriver Helle Lykke Nielsen, skyndar fysisk stadsförnyelse på samhällets gentrifiering. Det uttalade målet är enligt henne att göra de ombyggda stadsdelarna mer attraktiva och värdefulla för dem som köper sina bostäder. De som måste flytta vid rivningarna och försäljningarna kommer däremot att förlora sin trygghet och sina sociala nätverk.

En av dem som nu utvärderar gettopaketets sociala konsekvenser är Gunvor Christensen, projektledare hos det nationella forsknings- och analyscentret för välfärd, VIVE. Hon håller med om regeringens beskrivning av satsningen som ett försök att minska bostadssegregationen och skapa mer blandade stadsdelar.

– Men koncentrationen av boende med komplexa problem gör det svårt att hitta lösningar. Det mest bekymmersamma är de ungdomar, som inte går ut grundskolan och inte kommer i gång med något annat. Inget av gettokriterierna nämner dem, men här borde det sättas in insatser som hindrar att de hoppar av skolan och ut i ingenting. Om vi förlorar dem blir det en samhällsekonomisk börda, men man kan också utifrån en etisk ståndpunkt argumentera för att ett samhälle inte får förlora sina unga.

Forskningen ger få svar

Gunvor Christensen förväntar sig att insatserna kommer att leda till att segregationen minskar. Samtidigt, säger hon, är det de sociala skillnaderna som gör att det uppstår utsatta bostadsområden.

– Det finns inget i paketet som tyder på att de olikheterna skulle reduceras. Därför har jag inga förväntningar på att frågan om de ungas utbildning ska lösas.

Det finns enligt henne en hög grad av stigmatisering i gettobegreppet.

– En del boende tycker att det skapar vi-och-dom-situationer. Omvänt måste man också konstatera att det är just för att ett område definieras som getto som det öppnas möjligheter för bostadssociala insatser och regleringar.

Är du positiv eller negativ till gettopaketet?

– Jag förhåller mig neutral, svarar Gunvor Christensen. Både forskare och politiker är överens om diagnosen, att det är dåligt för samhället att vi har bostadsområden med en koncentration av social utsatthet. Forskningen ger inte särskilt många besked om vilka lösningar som kan användas. Paketet ser jag som ett försök att åtminstone lösa en del av problemen.

Kan vi i Sverige dra nytta av de danska erfarenheterna?

– I Danmark har vi en stor allmännytta och en Landsbyggefond med sparade hyresintäkter, som kan användas till fysiska förbättringar och bostadssociala insatser. Den konstruktionen ger möjlighet till helhetsorienterade lösningar i kommunerna. Den fysiska miljön håller faktiskt hög kvalitet även i de hårda gettona. När man nu river bostadshus i de här områdena beror det inte på att de är i dåligt skick.

Trots att dansk och svensk invandrings- och integrationsdebatt sett så olika ut har utfallet i många avseenden blivit detsamma. Segregationen har satt sig i väggarna. Hur det har kunnat bli på det här sättet, med parallellsamhällen och gettoisering, är en fråga som sysselsätter arkitekturprofessorn Claus Bech-Danielsen på Ålborgs universitet på heltid.

– Det är ett enormt komplex, säger han. Problemen är mångfacetterade, ett samspel mellan det ekonomiska, arkitektoniska, sociala, byggtekniska och en olycklig användning av den kommunala bostadsanvisningen. Områdenas dåliga rykte är ett problem i sig. Eftersom de befinner sig längst ner i hierarkin på den lokala bostadsmarknaden väljs de bort av dem som kan välja.

TEXT: LARS ÅBERG

Senior reporter i Bulletin