Att öka den ekonomiska jämlikheten ser många som angeläget. Men lika inkomster och lika förmögenhet är inte samma sak. Sverige har redan den lägsta lönespridningen av alla OECD-länder och lönen har därmed förlorat mycket av sin roll som morot för ökade ansträngningar. Däremot är förmögenheterna ojämnt fördelade, både i vårt land och resten av världen. Lennart Göranson skriver att vi bör vara tacksamma för den saken, eftersom det skapar det produktionskapital som är grunden för allas vårt välstånd.

Rubriken är att svära i kyrkan i ett land där ekonomisk jämlikhet ses som det högsta goda och varje steg mot ökad utjämning som en framgång. Politiker, fackliga ombud, vänsterlutande nationalekonomer – legio är de som ser de ekonomiska klyftorna som ett av vårt lands största problem. Men är det verkligen korrekt att beskriva den ekonomiska ojämlikheten i Sverige som stor och problematisk?

Lyxkonsumtion och förmögenhet är inte samma sak Foto: Anders Britts/TT

Om förmögenheterna delades ut som lön skulle det inte finnas något att konsumera för lönen

Göranson: Ojämlikhet är förutsättningen för vårt välstånd

De jättelika investeringarna för produktion av så kallat grönt stål bygger på att köparna, långsiktigt och av klimatskäl, ska vara villiga att betala mer för en produkt som inte är bättre. Men idealism är en flyktig substans. Lennart Göranson skriver att industriinvesteringar bör vila på en stabil grund, inte på opinionsmässiga dagsländor.

Medborgarnas attityder och uppfattningar om olika frågor kan vara stabila, men det händer också att de svänger – om inte över en natt så ändå på mycket kort tid. Så var det med inställningen till svenskt medlemskap i NATO. Också stödet för de olika riksdagspartierna fluktuerar från mätning till mätning, marginellt på kort sikt men i vissa fall dramatiskt över längre perioder.

H2Green Steel VD Henrik Henriksson presenterar nyhet om att företaget nu säkrat lånefinansiering som täcker upp företagets totala behov för att säkra storskalig produktion av grönt stål i Boden. Foto: Pontus Lundahl/TT

Risken är stor att folk inte vill betala mer för grönt stål, vad de än säger

Göranson: Gröna investeringar vilar på lösan sand

Mycket som oroar och skrämmer oss idag skulle kunna utvecklas till något som är långt värre. Men det finns ett motstånd mot att sätta ord på det som ingen vill ska hända. Men det är bättre att inse att det skulle kunna gå riktigt illa, skriver Lennart Göranson.

”Det är mycket nu…”, för att citera Stefan Sauk i satirprogrammet Lorry från 90-talet. Det händer mycket i Sverige och i världen som oroar och skrämmer.

Om allt går på sämsta möjliga sätt kanske Mad Max II inte är alltför fjärran? Foto: Skärmavbild Youtube / National Oceanic and Atmosphere Administration (public domain)

”Det är mycket nu” och att föreställa sig det värsta är en nyckel till att förhindra att det inträffar.

Göranson: Hur illa kan det gå om det vill sig riktigt illa?

Det finns flera tecken i tiden på att politisk enighet ses som mer lovvärt än konflikt. Moderaternas initiativ ”Samling för Sverige i Bryssel” är ett aktuellt exempel. Men om politikerna redan blivit överens finns inget att välja mellan för medborgarna. Att demokratin avskaffar sig själv är inte demokrati, skriver Lennart Göranson.

Tid efter annan höjs röster för att politikerna borde sluta ”käbbla”. Att det vore bättre om de satte sig ned för att diskutera fram den bästa lösningen. Att komma överens. Men vad finns då kvar för mig att välja, och välja bort?

Förtidsröstningen till EU-valet har redan kommit igång. Foto: Janerik Henriksson/TT

Vad finns kvar för mig att välja eller välja bort om politikerna ”slutar käbbla” och redan gjort upp?