Mediernas rapportering om konflikterna i Mellanöstern har ofta ett kortsiktigt och begränsat perspektiv. Varje händelse ses som avgränsad i tiden och rummet. Lennart Göranson skriver att det som händer i olika delar av Mellanöstern, sett i ett fågelperspektiv, mer framstår som en samordnad orkester, där Iran inte bara har rollen som dirigent utan också förser musikerna med de instrument de spelar på.

En groda ser inte längre är nosen räcker. Perspektivet begränsas till ”här och nu”, som i en låda som stänger ute ”innan”, ”efter” och ”utanför”. Så ser nyhetsrapporteringen om det som händer i Mellanöstern ofta ut: Händelsen beskrivs med sifferuppgifter från Gazas ”hälsomyndighet”. Bilder av upprörda människor, intervjuer… Inget om hur man hamnade här. Inget om vad som händer sedan. Vi kan stänga lådan och gå vidare till nästa händelse.

Tranor på väg från Afrika till bland annat Lappland mellanlandar gärna i den vassrika Hulesjön i norra Israel. Tranorna har det fågelperspektiv människor skulle behöva Foto: Ariel Schalit/AP/TT

Medier rapporterar detaljer men missar helheten

Göranson: Från grod- till fågelperspektiv på Mellanöstern

Svenska medier och allmänna opinionen har ibland starka åsikter om USA-presidenter. De som ”helgonförklaras” tillhör alltid det Demokratiska partiet. Lennart Göranson skriver att det vore det rimligare om vi i Sverige betygsatte amerikanska presidenter utifrån deras betydelse för Sverige – inte för deras inrikespolitiska agenda.

Nej, det är inte svenskarna som väljer USA-president, även om det mediala intresset för amerikansk inrikespolitik kunde tyda på det. Däremot väljer svenskarna gärna vilken amerikansk president de föredrar – ibland till och med älskar. Något motsvarande engagemang ser man sällan när det gäller statschefer för länder som ligger oss betydligt närmare, geografiskt och kulturellt.

Svenskar älskar amerikanska presidenter, åtminstone så länge de är demokrater Foto: Alex Brandon/AP/TT

Utrikespolitiken borde intressera oss mer än inrikesfrågor

Göranson: När svenskarna väljer USA-president

Utvecklingen av priser, räntor, arbetslöshet och konkurser signalerar risker för ekonomisk vinter. Men etablerade medier bjuder upp till glädjedans i stället för att förklara de underliggande sammanhangen. Det är inte den sortens underhållning som vi behöver ”den tredje statsmakten” till, skriver Lennart Göranson.

Depression är något som inte bara kan drabba människor – även landets eller världens ekonomi kan hamna i ett tillstånd av uppgivenhet och vanmakt. Den depression som brukar kallas ”den stora” började med en börskrasch i USA 1929 och fortsatte med en lågkonjunktur som präglade hela världsekonomin fram till 1939. Priser och räntor sjönk, arbetslösheten steg och företag gick i konkurs.

Orostecken finns för den som vill se, men medierna tiger

Göranson: Goda tider innan depressionen

Varningar i ogjort väder kan vara ett problem. Men ett större problem är när varningar inte tas på allvar, trots att det faktiskt är fara å färde. Lennart Göranson skriver om ett förlorat förtroende när de som kunnat hejda en hotande utveckling inte förstår, inte lyssnar och inte ingriper.

Sagan om pojken som varnade för vargen på skoj slutar med att folk inte längre trodde honom när vargen äntligen kom. Men i det verkliga livet förekommer också det motsatta fallet: att vargen kommer redan första gången pojken ropar, men att ingen tror honom.

Det kända motivet med tre apor som inte vill se, höra eller säga något ont är klassisk i buddhistisk tradition. 

Om ingen lyssnar räcker det att pojken ropar på varg en enda gång