För den som är uppvuxen i Mellanöstern och uppfödd på antisemitiska föreställningar kan det första mötet med en livs levande jude bli en chock, skriver Luai Ahmed.

Sommaren 2016 flyttade jag in på ett studentboende i Halmstad. Jag lärde känna de andra som bodde där och jag trivdes mycket bra. De var ganska tysta och avslappnade, svenska egenskaper som ofta underskattas.

Judar ber i en synagoga. Foto: Joakim Eklöf / Ofer Maimon Gralvik

För den som är uppfödd på antisemitiska föreställningar kan det första mötet med en livs levande jude bli en chock.

Ahmed: När jag mötte min antisemitism 

Vad innebär det att slå nedåt? Är Saudiarabien eller Qatar, regimer där religionskritik kan leda till döden, nedåt? Luai Ahmed reder ut begreppen.

De gudar som vi har skapat är exakt de gudar som man förväntar sig skulle skapas av en art som är ungefär en halv kromosom från att vara schimpans. – Christopher Hitchens

Lars Vilks, 1946–2021. Foto: Fredrik Sandberg/TT / Joakim Eklöf

 Är Saudiarabien eller Qatar nedåt, regimer där religionskritik kan leda till döden? 

Ahmed: Lars Vilks slog uppåt, inte nedåt 

Bombdådet i Göteborg väcker frågor. Varför kallas det inte vad det är – Terror? Och om lösningen är fler poliser – vem vill bli polis idag? Och vad för slags land är Sverige egentligen?

I förrgår bevittnade Göteborg en massiv explosion i en byggnad. Fastän justitieminister Morgan Johansson försökte trösta medborgarna för ett par år sedan med att det är ”en liten risk att oskyldiga drabbas” av den eskalerande kriminaliteten, så drabbades över 20 personer som fördes till sjukhuset i tisdags. Medan de låg i sängen.

Blåljuspersonal på plats utanför byggnaden i Göteborg. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT / Joakim Eklöf.

Bombdådet i Göteborg väcker frågor. Varför kallas det inte vad det är – Terror?

Ahmed: Liten risk att oskyldiga väcks av bomber

Att skämta om religioner är ett sätt att påminna oss om att det är människor som har rättigheter – inte religioner. Och det måste gå att skämta med alla religioner, även islam, skriver Luai Ahmed.

Häromdagen satt jag och bläddrade mållöst på sociala medier tills en gammal komedisketch av Gina Dirawi klädd i hijab dök upp. Hon talade med en stark och tjock arabisk brytning. I <a href="https://www.tiktok.com/@ja3farbyn/video/6993969671523388677?lang=sv-SE&amp;is_copy_url=0&amp;is_from_webapp=v1&amp;sender_device=pc&amp;sender_web_id=6994034185062254085&amp;fbclid=IwAR2CpaGIt_HVq_GGst7OwOA5Ri4TWRmDp8hDrqEWEaIESRD1Klnc-OTGtIQ" target="_blank" rel="noopener">klippet</a> introducerar hon oss till hennes ”familj” via en teckning som hon stolt visar upp för kameran.

Får man skämta om islam? Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Foto: Jonas Ekströmer/TT / Joakim Eklöf.

Att skämta om religioner är ett sätt att påminna oss om att det är människor som har rättigheter – inte religioner. 