Hat och förakt är tabubelagda känslor. I alla fall om de riktas mot politiker. Det ses som ett hot mot demokratin. Men när allt mer av människors vardag styrs av politiska beslut ska politikerna kanske inte bli förvånade över att de också hålls ansvariga för allt som går fel. Och att vrede väcks.

Häromdagen publicerade nyhetsmagasinet Fokus en <a href="https://www.fokus.se/2021/07/anna-bjorklund-darfor-kanner-jag-avsky/">artikel</a> som väckte viss uppståndelse.

Annie Lööf (C). Älskad och hatad. Foto: Stefan Jerrevång/TT 

Politikerhat må vara förkastligt men det är inte svårt att förstå att det kan uppstå.

Skogkär: Politikerförakt uppstår inte ur tomma intet

Med en hel del hjälp från utländska kollegor har svensk polis slagit till mot ledare för landets organiserade brottslighet. Många sitter nu bakom lås och bom. Men återväxten är god. Det råder ingen brist på ambitiösa och samvetslösa unga män som är redo att ta vid och göra kriminell karriär.

Möjligheterna att göra kriminell karriär har förmodligen aldrig varit godare i Sverige.

Justitieminister Morgan Johansson (S) hävdade redan 2017 att regeringen var på väg att knäcka gängen. Munväder, visade det sig. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Unga män utan hämningar står redo att göra kriminell karriär när de gamla ledarna åker fast.

Skogkär: Gängen har inga rekryteringsproblem

Det säger något om Sverige och om mentaliteten hos samhällseliten när en rikspolischef inte kan bestämma sig för vem han tycker mest synd om: mordoffret eller mördaren. Polischefen är utbytt, men mentaliteten lever kvar.

Om Dan Eliasson fortfarande varit rikspolischef, hur hade han kommenterat att en 17-åring är misstänkt för polismordet i Biskopsgården i Göteborg?

Platsen där polismannen i Biskopsgården sköts till döds. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

För offret spelar det ingen roll om den som hugger med kniven eller avlossar skotten är 15, 25, 35 eller äldre.

Skogkär: För offret spelar mördarens ålder ingen roll

Regeringskrisen hade åtminstone det goda med sig att den förde den riktiga oppositionen i riksdagen – M, KD och SD – närmare varandra. Skräckscenariot för de rödgröna partierna, stödhjulspartiet Centern inkluderat, har därmed kommit närmare ett förverkligande: en borgerlig regering stödd av SD.

Att aldrig låta en kris gå till spillo är något av en dygd i politiken.

Partiledardebatt hösten 2017. Nu vänder inte Jimmie Åkesson och Ebba Busch ryggen åt varandra längre.  Foto: Sören Andersson/TT

Regeringskrisen förde M, KD och SD närmare varandra. Alltid något.