I det nya Sverige finns barnsoldater. Tonårspojkar redo att mörda för att bli någon, för pengar, för att bli upptagna i ett gäng. Eller bara för spänningens skull, för att dödandet ger dem en kick.

Att unga som inte ens är straffmyndiga misstänks för grov brottslighet har blivit något närmast normalt och alldagligt för polis och åklagare i Sverige.

Sverige befinner sig i en exceptionell situation när det gäller brottsligheten, menar justitieminister Gunnar Strömmer (M). Foto: Anders Wiklund/TT

När småpojkar blivit lejda mördare är det för sent att förebygga.

Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma

Bilden av den svenska skolan som mer eller mindre havererad får inte direkt något stöd i den internationella läsförståelsemätningen <a href="https://www.skolverket.se/getFile?file=11490">Pirls</a>. Vad Pirls däremot ger stöd för är bilden av svensk migrationspolitik som ett haveri.

I Pirls mäts läsförståelsen bland tioåringar. Och Sverige har tappat sedan föregående mätning, 2016. Men när eleverna delas in i två grupper, de som alltid talar svenska hemma och de som inte alltid gör det, framträder en annan bild.

Skolminister Lotta Edholm (L) kallar utvecklingen “en katastrof”. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ingen vill tala om elefanten i rummet – den demografiska förvandlingen av Sverige.

Skogkär: Skolan kan inte kompensera för en havererad migration

Vänsterns långa marsch genom landets kulturinstitutioner är sedan länge fullbordad. Därav talet om att regeringen ska hålla armlängds avstånd till kulturen, en princip vänstern kräver att andra ska hålla sig till men aldrig skulle acceptera för egen del.

Myten om att högern startade kulturkriget – när det i själva verket rör sig om en än så länge tafatt och senkommen motoffensiv – får nu samsas med en annan myt, den om att i Sverige, här håller politikerna armlängds avstånd till kulturen.

Märta Stenevi (MP) i ordväxling med Jimmie Åkesson (SD) under partiledardebatten i Agenda. Skärmavbild från SVT.

En annan kulturpolitik är självfallet möjlig. En konservativ, till exempel.

Skogkär: Åh, vilket härligt kulturkrig!

Hundratals miljoner kronor har enligt en rapport från Riksrevisionen gått till bolag, stiftelser och organisationer med kopplingar till våldsbejakande extremism och antidemokratiska miljöer. Det är bara en av anledningarna till att se över stödet till civilsamhället.

Varje år betalar staten ut cirka 20 miljarder kronor till det så kallade civilsamhället. En del av detta ymniga bidragsregn har fallit över ett par romska föreningar i Malmö, <a href="http://www.rufs.org/">Romska ungdomsförbundet </a>och <a href="https://www.rkcmalmo.se/">Romska kulturcentret i Malmö</a>. Enligt en granskning av Dagens Nyheter har de två föreningarna sedan millennieskiftet tagit emot över 100 miljoner kronor i stöd från olika myndigheter.

Varje år får civilsamhället 20 miljarder i bidrag av staten. Foto: Anders Wiklund/TT

Civilsamhället är ekonomiskt helt beroende av den stat det ska stå fritt från.