En ny granskning från Riksrevisionen kritiserar polisens information till brottsoffer. Nima Sanandaji går igenom polisens förtroendesiffror i olika grupper och konstaterar de är lägst bland brottsoffer födda i Sverige till utrikesfödda föräldrar. Och att staten sviker en central uppgift.

I mina senaste två krönikor har jag skrivit om brottsoffrens syn på polisens arbete. I denna text kommer jag att analysera hur olika grupper av brottsoffer upplever polisens arbete. Det framträdande mönstret är att de brottsoffer som är barn till migranter har den minst positiva erfarenheten av polisen. Det är inte bland de utrikes födda som den minst positiva bilden finns, utan bland brottsoffer som är födda i Sverige av utrikes födda föräldrar.

Förtroendet för polisen minskar bland brottsoffer. Foto: Johan Nilsson/TT

Brottsoffer som är barn till migranter har den minst positiva erfarenheten av polisen.

Nima Sanandaji: Brottsoffer med invandrarbakgrund har lägst förtroende för polis

Unga med utrikesfödda föräldrar är nyckeln till en fungerande integration och deras förtroende för polisen är en kritisk faktor. Nima Sanandaji går vidare med sin genomgång av alarmerande förtroendesiffror och riktar en uppmaning till politiker och polis: Gör om, gör rätt!

Mina tidigare krönikor har lyft problemet med att många brottsoffer inte har en positiv upplevelse av polisens bemötande. Det är något som uppmärksammats av Riksrevisionen, som i <a href="https://www.riksrevisionen.se/om-riksrevisionen/kommunikation-och-media/nyhetsarkiv/2021-06-15-brister-i-polismyndighetens-arbete-med-information-till-personer-som-utsatts-for-brott.html" target="_blank" rel="noopener">en ny granskning</a> visat på flera problem med Polismyndighetens interaktion med brottsoffer. Myndigheten slår fast att det finns en miljon brottsoffer i Sverige som anmäler brott till polisen varje år. Men bemötandet som de får är inte alltid det bästa, framför allt inte sett till informationen som polisen delar med sig.

Polis och politiker måsta ta brottsoffrens sjunkande förtroende på allvar för integrationens skull.

Nima Sanandaji: Politiker måste ta offrens sjunkande förtroende på allvar

Ny statistik visar att av Europas alla storregioner hamnar Sveriges åtta storregioner alla i sämsta eller näst sämsta klassen.

Den europeiska statistiska myndigheten Eurostat har presenterat <a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/ddn-20210602-1">nya data</a> för 2020 över hur integrationen fungerar i de europeiska storregionerna. Denna data visar att ingen av Sveriges åtta storregioner tyvärr lyckas särskilt bra med integrationen. Samtliga svenska regioner hamnar i den lägsta eller näst lägsta rankade kategorin.

Arbetsförmedling i Spanien Foto: Paul White AP/TT

Det finns inte en enda svensk region som klarar integrationen väl

Alla svenska regioner misslyckas med integrationen

Hur förväntas andelen av befolkningen som är i arbetsför ålder utvecklas långsiktigt i Sverige? Det visar sig att tre fjärdedelar av tillväxten ska ske i de tre storstadslänen och att resten av landet kommer att sacka efter. Men är detta en rimlig utveckling eller konsekvenser av en politik som underminerar de glesbefolkade länens möjligheter till tillväxt?

Nyligen presenterade statistiska centralbyrån SCB <a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.scb.se/pressmeddelande/befolkningen-vantas-minska-i-atta-lan-till-2040/">nya data</a> över den förväntade befolkningsutvecklingen i Sverige. Befolkningen förväntas öka framför allt i Stockholms län, fram tills 2040, och minska i flera av de glesbefolkade länen.

Med bättre politik blir våra glesbygder en tillgång.