<div> <p class="Brdtext"><span lang="SV">Årets val ackompanjeras av krig i Europa, energikris och inte minst smattrandet från de rekordmånga skjutningarna på gator och torg. Den verklighet som varnades för och avfärdades går inte att vifta bort längre, ens av valrörelsens politiker. Men varför ska vi lita på dem som inte tog varningarna på allvar? Jag har ingen aning om vem jag ska rösta på, skriver Per Brinkemo.</span></p> </div>

<div>
 <strong><span lang="SV">Hur märkligt är</span></strong><span lang="SV"> det inte att befinna sig i en valrörelse där frågan om <em>kriminalitet</em> rankas som valets viktigaste fråga. </span>
</div>

Vem ska man rösta på i dessa märkliga tider? undrar Per Brinkemo.

Jag och flera av mina vänner är uppfyllda av uppgivenhet. Särskilt vi som avfärdades som illasinnade när vi varnade för vartåt allting barkade. 

Brinkemo: Valåret då verkligheten kom ikapp politikerna

<div> <p class="Brdtext"><span lang="SV">Om vi drar ut linjer in i framtiden från en position av ökande kriminalitet och eroderande social tillit, var hamnar vi då? När politiker och experter synes osäkra på hur vi hamnade där vi är? I mina ögon ser det helt enkelt inte så bra ut, skriver Per Brinkemo.</span></p> </div>

<div>
 <strong><em><span lang="SV">Dra ut linjerna</span></em></strong><strong><span lang="SV">. </span></strong>
</div>

Hur ter sig framtiden om vi drar ut linjerna från idag, frågar sig Per Brinkemo. Foto: Karl Gabor / MsSaraKelly (CC BY 2.0)

Om denna utveckling fortsätter behöver man inte vara någon Einstein för att begripa att Sveriges viktigaste kapital – den sociala tilliten – kommer att naggas i kanten.

Brinkemo: Att dra ut linjerna till du sköna nya värld

<div> <p class="Brdtext"><span lang="SV">Är det självgodhet som lett till det svenska tillståndet? Trodde vi att vår demokrati kunde klara sig utan en gemensam grundplåt? Identitetspolitiken är ingen lösning, det är en anpassning, och Partiet Nyans dess politiska konsekvens, skriver Per Brinkemo.</span></p> </div>

<div>
 <strong><span lang="SV">Om en ung </span></strong><span lang="SV">person är övertygad om att den alltid har rätt och tillrättavisar alla i omgivningen flinar man nog lite överseende. Om självbilden hänger kvar i mogen ålder börjar man dock ana oråd, frukta att personen lider av någon form av personlighetsstörning. En person utan förmåga till självkritik- och insikt blir i längden outhärdlig, framstår allt mer som dysfunktionell. </span>
</div>

Beirut, huvudstad i en failed state. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT / Karl Gabor

Har vår överdrivna självbild orsakat en oförmåga att ta till sig de varningslampor som blinkar rött? För rött har det blinkat ett bra tag nu. 

Brinkemo: De första stegen mot libanonisering har tagits

<p><span lang="SV">Svensken tror sig gärna individualistisk som få, men som alla homo sapiens är vi flockdjur och styrs av viljan att höra till, hur osynliga kollektivets krav än må te sig. Vi måste försöka förstå att de finns där och hindrar, men att de också fyller en viktig funktion, skriver Per Brinkemo.</span></p>

<div>
 <strong><span lang="SV">Om man tycker </span></strong><span lang="SV">sig se och förstå något vill man som skribent gärna berätta om det. Det ligger liksom i uppdraget. </span>
</div>

Zebror i Botswana och homo sapiens i Sverige har en sak gemensam: de är bägge flockdjur. Foto: Karl Gabor / Paul Maritz (CC BY 2.5)

Svensken tror sig gärna individualistisk som få, men som alla homo sapiens är vi flockdjur och styrs av viljan att höra till, hur osynliga kollektivets krav än må te sig. 