Länge lugnade jag min mamma med att det mest handlade om att informationen om världens elände nådde oss allt mer och allt snabbare. Men är det verkligen så, eller är samhället på väg att gå sönder? frågar sig Per Brinkemo.

”Usch, det händer så mycket hemskheter.”

Dagens svenska verklighet kan te sig skrämmande. Foto: Karl Gabor / Pontus Lundahl/TT

När är det rimligt att bara tycka att en enskild händelse är hemsk och när är den ett tecken på något värre?

Brinkemo: Är det dags att bli alarmist än?

För Bulletins Per Brinkemo berättar Bengt G Nilsson hur han för några år sedan omprövade sina gamla ståndpunkter om Israel–Palestina-konflikten och skrev boken ”Israel och hennes fiender”. Något som fick som konsekvens att vänner slutade att höra av sig. Han berättar också om sin erfarenhet av svenska redaktioner som han jobbat för. – Den mest moderata tidningen var väl Aftonbladet. Men också den var väldigt antiisraelisk och propalestinsk, säger Bengt G Nilsson.

Ofta sägs det, uppmuntras, att man ska gå sin egen väg.

Bengt G Nilsson skrev boken ”Israel och hennes fiender”. Då blev det tyst på vänsterkanten. Foto: Mats Edman/Studio Artemis

När Bengt G Nilsson skrev boken ”Israel och hennes fiender” tystnade många av hans vänner inom vänstern.

Brinkemo möter Bengt G Nilsson: Om att byta ståndpunkt och att tänka själv

Mediapubliken antas vanligen ha noll tålamod och koncentrationsförmåga som kolibrier. Men bortom medias huvudfåra växer det långa samtalsformatet så det knakar, i poddar såväl som live på scen.

Jag var skeptisk till att folk skulle vara intresserade av att komma.

Navid Modiri driver samtalspodden ”Hur kan vi?”. Foto: Janerik Henriksson/TT / Karl Gabor

Bortom medias huvudfåra växer det långa samtalsformatet så det knakar, i poddar såväl som live på scen.

Brinkemo: Suget efter riktiga samtal

Det är lätt att bli hemmablind inför fru Justitia och hennes gåvor i form av fungerande rättsstat. Men i ett Sverige där allt fler invånare växt upp utan rättsstat måste vi undervisa dem, och påminna oss själva.

Hon är vacker – frun!

Fru Justitia på en takmålning i Rådhuset i Stockholm. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT / Karl Gabor

I ett Sverige där allt fler invånare växt upp utan rättsstat måste vi undervisa om fru Justitia.