Vad får jag för pengarna? Thomas Gür besvarar Leif Östlings retoriska fråga.

Fyra år efter att orden yttrades har Leif Östlings retoriska fråga inte bara blivit ett språkligt allmängods utan också en nyckel till förståelse och därmed även till befrielse:

Gür: Svaret är att vi får Morgan Johansson och Dan Eliasson för pengarna. Frågan blir då ett enkelt analysverktyg för samhällets tillstånd

Frågan som befriar: Vad får jag för pengarna?

När det kommer till laglydnad är dygden överlägsen ordningsmakten. Ett samhälle som via sin ordningsmakt måste säkra laglydnad påförs en mängd extra kostnader, bygger uppenbarligen inte på tillit, och lösningen med ”en snut i varje knut” kan också resultera i en polisstat. I väl fungerande samhällen följer inte människorna lagen därför att lagen säger si eller så, utan därför att de delar de värderingar och dygder som lagen är en manifestation av.

Vilket samhälle är det bästa? Det samhälle där medborgarna lyder lagen därför att de är dygdiga eller det samhälle där medborgarna lyder lagen därför att de fruktar ordningsmakten?

I väl fungerande samhällen följer människorna lagen därför att de delar de värderingar och dygder som lagen är en manifestation av.

Gür: Lyder du lagen av rädsla eller för att du håller med?

Anders Borg var en framträdande propagandist, också i internationella sammanhang, för idén att invandringen av personer från dysfunktionella länder och med otvivelaktigt låga kvalifikationer visavi arbetsmarknaden, var en stor tillgång för Sverige.

I ett tal den 8 juni 1921, på en handelskammarlunch i Bristol, framhöll Winston Churchill att den dåvarande ryske diktatorn Lenin nyligen genomgått världens dyraste utbildning i ekonomi.

Gür: Med sin anings- och insiktslöshet bidrog Anders Borg till att förvärra problemen.

Utbildningskostnaden för Borg

Det kan hända att delar av det offentliga Sverige verkligen vill sudda ut många av de kulturella uttryck som genom århundradena har gjort Sverige till vad det är. Dessa personer bör i så fall motivera sin vilja till detta damnatio memoriae (”fördömande av minnet”) på ett ärligt sätt och med tydliga motiveringar och inte genom att hänvisa till invandrare och mångkultur.

Vid en första anblick ser det ut som en omtänksam åtgärd eller ett tämligen oskyldigt tilltag. Skådepelaren Sofia Helin, som på den nyårsnatt som vi lämnade bakom oss traditionsenligt i Sveriges Television läste Tennysons Nyårsklockan från Skansen, passade på att ändra i slutstrofens sista två rader.

Gür: Det kan hända att delar av det offentliga Sverige vill sudda ut många av de kulturella uttryck som har gjort Sverige till vad det är. 