Sverige har nyligen begåvats med sin första professor i lycka, vid Handelshögskolan närmare bestämt. Men lyckan går inte att fånga med vetenskapliga metoder, och forskningen riskerar att ytterliga bidra till en mediesamhällelig övertro på vad som i grund och botten är gissningar och spekulation, skriver Torsten Sandström.

Tidvis har jag tagit del av Micael Dahlens eskapader i svenska medier. Jag tänker på den person från Handelshögskolan i Stockholm som nyligen blivit professor i lycka och välmående. Min spontana bild via fotografier och mediala uttalanden har varit: Ännu en hippie-entreprenör som marknadsför sin egen person. Jag är säker på att min uppfattning är något fördomsfull. Inom forskningen har han sannolikt åstadkommit betydande resultat. Det är bara så att min bild av hur en forskare bör agera avviker helt från Dahlens personliga ambition. Tankar och ord bör, som jag ser det, stå i centrum och inte personliga attribut och löst snack. Att han nu satsat på forskning om lycka bekräftar på så vis min spontana uppfattning.

Micael Dahlen är nybliven professor i lycka och välmående. Foto: Claudio Bresciani/TT

Ovetenskaplig forskning om lycka riskerar mest att späda på olyckliga samhällstendenser. 

Sandström: Forskning om lycka gör ingen lycklig

Personer som fått avslag på asylansökan måste förmås att lämna Sverige, skriver Torsten Sandström och föreslår att man borde göra det olagligt att vistas i landet efter avslag.

Gällande regler om asylrätt, det vill säga domstols prövning av status som flykting, vilar på fundamentet att den som vägras asyl ska lämna det land man begärt skydd hos.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson håller en presskonferens på Migrationsverkets Förvar i Åstorp förra tisdagen för att presentera en budgetnyhet. Foto: Johan Nilsson / TT

Kriminalisera vistelse i Sverige efter avvisningsbeslut

Sandström: Asylrättens moment 22

Under en vecka på Côte d´Azur laddar jag batterierna med energi från solen. Här är fortfarande behaglig sommar i slutet av september. Det på vintern så omtalade mikroklimatet i skydd av Alperna fungerar normalt året runt som barriär mot dåligt väder samt promotor av ett skönt klimat. Temperaturen förefaller därför alltid gynnsammare än på näraliggande platser i norr och syd. Luften mellan bergen och havet är mättad av fukt och av gröna dofter. Solens reflexer i havet gnistrar. Allt bidrar till ett gott humör.

Mängden väl beställa gäster från utlandet (och Paris) kan förefalla stötande och kan få svenskar – som av medierna matats med klasskampens paroller – att tappa sugen. Och visst är de materiella skillnaderna mellan permanentboende och gästande påfallande. Nedanför mig på havet ligger för ankar en hel flotta av privatägda jakter i miljardklassen. Som ett pärlband i skyn syns jetflyg på väg ned mot flygplatsen i Nice. Och tusentals nöjeslystna fördriver tiden. Medan de flesta andra arbetar.

Meditation vid Medelhavet Foto: Emilio Morenatti/AP/TT

Den socialdemokratiska styrningen av institutioner måste nedmonteras

Sandström: Frankrike och den svenska socialdemokratins framtid

Det EU som är på väg att växa till ett överstatligt monster under ledning av fransk nationalism har redan orsakat Brexit, och är på väg att skapa ett genombyråkratiserat Europa med imponerande inre spänningar. Dags att ta ett antal steg tillbaka, skriver Torsten Sandström.

<div>
 I förra månaden framförde The Financial Times tankar om en ny bok om EU, ”Eurowhiteness”, skriven av Hans Kundnami, en europakännare av rang. I boken kritiseras med fog själva den europeiska ramen som sägs vara problematisk för EU redan nu och än mer i framtiden. Organisationens bas i europeisk historia, kultur och religion skapar nämligen stora politiska och ekonomiska problem, något som direkt syns i världsdelens geografi i öster och söder. EU vilar på sina historiska rötter och en civilisation som särskilt Frankrike torgför efter tre svåra krig sedan 1870. Även i The Economist (19/8-23) skriver man kloka ord a propose Kundnamis bok under den talande rubriken ”Chauvinism with a European face”. Den europeiska kopplingen tynger unionen utåt mot nationer i omgivningen.
</div>

EU-parlamentet i Bryssel - föder konstant nya riskprojekt? Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT

 Låt oss i nästa års val rösta för partier som vill reformera EU! Det är hög tid. 