Mänskliga rättigheter handlar om negativa rättigheter och frihet från statligt förtryck, inte om de positiva rättigheter som nationell lagstiftning och medborgarskap kan förläna.<a href="https://bulletin.nu/brinkemo-klandemokratins-problem-och-ken-ring-om-kenya"> Mänskliga rättigheter som lagstiftning öppnar för mängder av tolkningar och bidrar till godtycke och rättsosäkerhet,</a> skriver Torsten Sandström.

Ännu en statlig myndighet har sett dagens ljus. Nämligen ett institut för mänskliga rättigheter, som ska inrättas i Lund. Generaldirektör är Barnombudsmannen Fredrik Malmberg, som nu får ett bredare arbetsfält. Är detta nödvändigt? Eller rentav ett försök att dölja brister vad gäller svenskarnas medborgerliga rättigheter?

FN:s högkvarter och de mänskliga rättigheternas högborg. Foto: Tim Brakemeier/AP/TT

Mänskliga rättigheter handlar om negativa rättigheter och frihet från statligt förtryck, inte om de positiva rättigheter som nationell lagstiftning medborgarskap kan förläna. 

Sandström: Om medborgerliga och mänskliga rättigheter

Den politiska klassens behov av sammanhållning och partiernas interna konkurrens tenderar att dra fokus från uppenbara samhällsproblem. Kombinera detta med en modern socialdemokratisk analys av sagda problem, och du får politiker som ”inte ser det komma”, skriver Torsten Sandström.

Stefan Löfvens bevingade ord förföljer mig. En svensk statsminister som påstår att han efter omkring sju år vid regeringsmakten inte sett det dödliga klanvåldet växa fram. Jag citerar: ”vi såg det inte komma”. Den man som länge suttit vid statens roder har alltså inte uppfattat en utveckling som många svenskar redan sett och oroar sig över. Givetvis kan det vara ett dumt försök från Lövfens sida att förklara bort ett totalt klavertramp. Men det är också fråga om något annat och viktigare.

Stefan Löfven hade måhända dålig koll på samhällsutvecklingen? Foto: Adam Ihse/TT

Den politiska klassens behov av sammanhållning och partiernas interna tenderar att dra fokus från uppenbara samhällsproblem. 

 Sandström: Statsministern som ”inte såg det komma”

<div> Socialdemokratins informella maktnätverk som oavsett valresultat ska garantera partiet inflytande är vad som portar Jimmie Åkesson år efter år. Och det är hög tid att borgerliga partiledare nu bojkottar evenemanget, skriver Torsten Sandström. </div>

<div>
 Den som följt mina skriverier inser att jag hävdar att socialdemokratin sedan länge byggt en ”masterplan” för Sverige. Den går ut på att kontrollera svensk politik och strategiska verksamheter i landet. Kontrollen är delvis lagfäst, delvis inofficiell. Men tanken är att på alla plan främja Socialdemokraternas intressen. En viktig roll spelar här den statliga byråkratin och dess hundratals generaldirektörer.
</div>

Borde Ebba Busch och Ulf Kristersson tacka nej till festligheterna? Foto: Anders Wiklund/TT

Socialdemokratins informella maktnätverk som oavsett valresultat ska garantera partiet inflytande är vad som portar Jimmie Åkesson år efter år. 

Sandström: Åkesson portas av den socialdemokratiska bläckfisken

Svenska medier var en gång en vildvuxen och mångfacetterad flora av synpunkter från vänster till höger. Men med statliga journalistutbildningar och inte minst public service, har Socialdemokraterna förvandlat dem till megafoner för vänsterns sak, skriver Torsten Sandström.

Ganska ofta funderar jag över vilket problem som är Sveriges allvarligaste. Det är inte enkelt att avgöra, ty nationen släpar på ett knippe gamla politiska tillkortakommanden. Dessutom är problemen länkade till varandra, på så vis att en alltför lång tid av socialdemokratisk makt över nationen skapat en grupp svenska svarta hål. Det ena har gett det andra. Tillsammans beskriver dessa problem en bild av av samhällskontroll via socialdemokraternas och statens olika organ. Det frihetsideal som många gärna vill hylla har på så vis trängts tillbaka genom en mångårig politisk praktik. Sverige har – tillsammans med Frankrike – därför utvecklats till Europa mest centralstyrda demokrati.

Är public service ett portaltycke i socialdemokratisk samhällsarkitektur? Foto: Jessica Gow/TT

Men statliga journalistutbildningar och inte minst public service, har Socialdemokraterna förvandlat svenska medier till megafoner för vänsterns sak.