Sverige upplever en epidemi av bokstavsdiagnoser bland unga människor, diagnoser som resulterar i batterier av utredningar och medicinering, till fromma för vårdbranschen men knappast ungdomarna själva. Men att sjukdomsklassa normalt varierade beteenden har blivit ett sätt att slippa tala om verkliga problem, skriver Torsten Sandström.

Vanligtvis brukar jag gilla Uppdrag granskning (UG) på SVT. Ofta presteras sakligt strukturerad kritik, låt vara med stänk av mediernas vanliga krisscenarier. Men häromkvällen inträffade ett stolpskott eller till och med självmål. I ett nästan entimmeslångt reportage avsåg man att skildra det viktiga samhällsproblem som rör mångfalden av bokstavsdiagnoser för skolungdomar. Men reportaget blev ett psykologiskt inferno.

Pågår det en tsunami av tablettförskrivningar? Foto: Martina Holmberg/TT

Att sjukdomsklassa normalt varierade beteenden har blivit ett sätt att slippa tala om verkliga samhällsproblem.

Sandström: Generation ångest är en politisk dimridå

Två fel gör inte ett rätt. I en intervju i SvD för en tid sedan lyckades Magdalena Andersson ha fel om både hanteringen av Rysslands hot mot Ukraina och om segregationen, skriver Torsten Sandström.

Det var ett par veckor sedan. Men jag förblir förbryllad och en smula häpen. Vi läser i Matteus-evangeliet att ”Om en blind leder en blind så faller båda i gropen”. Detta à propos statsminister Magdalena Andersson, som enligt <a href="https://www.svd.se/andersson-m-och-sd-ar-fast-i-90-talets-tank" target="_blank" rel="noopener">SvD den 22/1</a> hade följande att förtälja:

Statsministern efter gårdagens partiledardebatt. Foto: Fredrik Sandberg /TT

Magdalena har fel om både hanteringen av Rysslands hot mot Ukraina och om skolsystemets roll för segregationen.

Sandström: Statsministern famlar om svenska ödesfrågor

Wokeismen präglar alltmer det offentliga samtalet, och med den det ordmagiska tänkande som resulterar i krav på att ord ska förbjudas. Problematiskt i sig, men därtill drar det fokus från de verkliga problemen, skriver Torsten Sandström.

En av många svenska paradoxer är att vi är en nation med en mängd olösta strukturproblem, samtidigt som vi alltmer belägger det politiska samtalet med munkavle. Jag menar inte att tystnad påbjuds rörande de gamla kända krisproblemen. På de områdena händer bara ingenting viktigt. Däremot tänker jag på auktoritära kvar på rättning i ledet vad gäller individernas åsikter och deras syn på en handfull identitetsfenomen.

”Stay woke” är slagordet för dagen. Här vid en klimatdemonstration i Melbourne. Foto: John Englart (CC BY-SA 2.0)

Det allvarligaste med denna nya lära är att den drar fokus från verkligt allvarliga samhällsproblem.

Sandström: Woke – en auktoritär samhällsvind

Traditionella medier såg en gång som sin huvuduppgift att förmedla dagsfärska nyheter. Men nyhetsproduktion kostar pengar. Subjektivism, åsikter och känslor är däremot billigt, och dominerar alltmer utbudet, skriver Torsten Sandström.

Häromdagen hördes ett skri från <a href="https://www.svd.se/jag-blev-sa-passiv--kande-inte-igen-mig-sjalv">SvD (0/12): </a>Är det dags att ställa frågan: varför lever vi? Ropet följdes upp med åtskilliga sidor existentiella reportage. Alltså ett flertal texter om livsåskådning, psykisk hälsa, död, sexighet, koncentrationssvårigheter och sadomasochism. För att inte glömma mängder av ord om den själsliga inverkan av distansen människor emellan i virustider.

Traditionella mediera graviterar alltmer mot åsikter och subjektivism. Foto: Helena Landstedt/TT

Nyhetsproduktion kostar pengar. Subjektivism, åsikter och känslor är däremot billigt, och dominerar alltmer media.