En tidigare bundsförvant till Göran Persson har blivit hedersdoktor. Persson själv blev hedersdoktor vid Örebro, som några år tidigare blivit universitet. Riter används för att stärka makthavarnas band, skriver Torsten Sandström.

Som författare till den snart färdigställda romanen ”Ceremonimästarna – en berättelse om rit och rätt”, dras min blick ständigt till ceremonier och symboler av olika slag. För mig har det varit en mångårig resa fylld med mängder av rituella avtryck. Även om jag personligen är avog till framför allt akademiska ritualer, så är det givetvis så att man omöjligt kan tänka sig ett samhälle utan riternas symbolspråk. En stor tomhet och kyla skulle lägra sig över samhället om alla ritualer och symboler släckts ner. De är rentav en del av det mänskliga livet.

Swedbank koncernchef Jens Henriksson har utnämnts till hedersdoktor i Lund. Foto: Duygu Getiren/TT

En tidigare bundsförvant till socialdemokratin har blivit hedersdoktor. Riter används för att stärka makthavarnas band.  

Sandström: Varför blev Swedbanks chef hedersdoktor i Lund?

Åtskillig lagstiftning låter bra i översikt men lämnar socialt och politiskt brännande detaljer till myndigheterna att fastslå i direktiv. På så sätt förskjuts i grunden politiska beslut till förvaltningsnivån, vilket skapar oklarheter och strider mot rättsstatens principer.

Under demokratins västerländska genombrott trixades det en hel del med juridiken i rädsla för den framväxande demokratin. Framför allt genom att straffrättsliga regler brukades mot fackföreningar och deras strejker och protestaktioner. Med rätta kritiserade arbetarrörelsen regler, som i stil med Munkorgsslagen och Åkarpslagen (från 1800-talets senare del) skapats för att motverka de anställdas fackliga och politiska aktioner. Men det är värt att notera att dåtidens juridiska fingerfärdighet skedde genom spel med tämligen öppna kort. Lagstiftningens antifackliga syfte stod klart.

Olof Palme ansåg MBL-lagen vara historisk. Foto: Bert Verhoeff/Anefo (CC0 1.0)

Åtskillig lagstiftning låter bra i översikt men lämnar socialt och politiskt brännande detaljer till myndigheterna.

Sandström: Lagstiftning som skådebröd

Medborgarsamhället var en av de viktigaste omvälvningarna i svensk historia. Men under trycket av identitetspolitik och kraven på särlagstiftning för olika grupper håller idén om medborgarskap på att gröpas ur, skriver Torsten Sandström.

Det sena 1800-talets stora fråga rörde omvandlingen av Sverige från ett ståndssamhälle till en demokratisk industristat. Ståndsmaktens avskaffande, allmänna val, näringsfrihet, arbetarskydd och folkskola blev förenklat resultatet. Stegvis trädde ett svenskt medborgarskap fram för alla vuxna. Systemet innebar att varje myndig person skulle ha samma juridiska rättigheter och skyldigheter. Sverige förvandlades på så vis från ett auktoritärt förmyndarsamhälle till en demokrati, där varje medborgare hade samma ställning i rättslig mening. Att stora skillnader mellan medborgarna i praktiken ändå blev kvar sammanhängde med att ägandet av industrier och mark stannade i ett fåtals händer. Dessutom levde en åldrig kulturell syn kvar på över- och underklass samt också sega relationer inom familjen.

Gustav Möller, en socialdemokrat med en sträng syn på skatter. Byst av Ivar Johnsson, Malmö. Foto: Jorchr (CC BY-SA 3.0)

Under trycket av identitetspolitik och krav på särlagstiftning håller medborgarskapet på att gröpas ur.

Sandström: Medborgartanken dör sotdöden

Våra politiska eliter har blivit en klass för sig som tar hand om de sina. Våra medier är tysta i ämnet, och ingen diskuterar reformer för en mer direkt och levande demokrati, skriver Torsten Sandström.

Det verkar som att den trånga åsiktskorridor som härjar i vårt land medför en tystnad om den svenska politiska klassen. Personligen menar jag att det är ett av nationens största demokratiska problem, som vi i och för sig delar med flera andra länder.

Politiker – i en klass för sig? Magdalena Andersson presenterar sin nya regering. Foto: Pontus Lundahl/TT

Varför diskuterar ingen de politiska kotterierna och reformer för en mer vital demokrati?