Den tidigare utrikesministern känner att M ”pinkar” på historien när de kritiserar S i Natodebatten, ett tecken på en osund sammansmältning av parti och stat. Torsten Sandström önskar sig en politikens Pippi Långstrump, snarare än fler prussiluskor.

I en intervju – förstås i DN (28/3) – påstår Margot Wallström att Moderaternas ståndpunkt i Natodebatten innebär att M ”pinkar på vår historia”. Vidare säger hon att ”Sådana som jag blir kallade FN-kramare och fredsskadade”.

Margot Wallström – en fredsskadad idealist? Foto: Lisa Arfwidson/SvD/TT

Den som tror på hållbar fred utan starkt försvar och effektiv rustning är ingenting annat än just fredsskadad.

Sandström: Den fredsskadade Margot Wallström

Försiktighetsprincipen är en högst tänjbar princip som åkallas när den är politiskt användbar, men som lika gärna ignoreras helt när det passar. Den borde avskaffas och ersättas med sakliga riskkalkyler, skriver Torsten Sandström.

Så här beskrivs försiktighetsprincipen kortfattat på Wikipedia:

Bergsklättrare försmår försiktighetsprincipen för kalkylerade risker. Foto: Herminio Rodriguez/Scnpix/TT

Principen är en högst tänjbar och åkallas när den är politiskt användbar, men ignoreras helt när det passar. 

Sandström: Försiktighetsprincipen är rena lotteriet

Socialdemokraterna har träget byggt hajburar som förhindrar verklig politisk konkurrens, i form av byråkratier, lagar och beroenden. Dessa omöjliggör politisk förnyelse, och inom oppositionen saknas beredskap för att ta itu med problemet, skriver Torsten Sandström.

När jag tänker tillbaka på mitt liv så minns jag min ungdoms naiva tankar om att min röst via valsedeln i den politiska valrörelsen skulle resultera i demokratiskt fair play. Jag ville nämligen tro att svenska politiker duellerade med blanka vapen: må den som genom bäst argument vunnit flest röster segra.

Socialdemokraterna har byggt hajburar kring sin makt, enligt Torsten Sandström. Foto: kalanz (CC BY-SA 2.0)

Tusen och åter tusen motkrafter i form av av lagparagrafer och byråkrater fungerar som bromsklossar till socialdemokratins fromma. 

Sandström: Sverige fast i Socialdemokraternas hajburar

Sedan närmare 100 år har S metodiskt byggt upp en maktapparat för styrning och kontroll av medborgarna och deras tankevärld. Särskilt kulturpolitiken i vid mening har varit avgörande, skriver Torsten Sandström.

Sedan 1930-talet har den svenska socialdemokratin byggt ut sin makt över det svenska samhället. Det har skett ytterst medvetet och strategiskt. Deras ritning eller nätverk har flera noder. För var och en av det moderna samhällets olika livsformer har statligt-korporativa kommandocentraler byggts. Viktiga exempel är politikområden som arbete, boende, konsumtion och skola. Där har vi tvingats se hur S med sina underorganisationer getts statsmaktens stöd i syfte att utöva en tät kontroll.

Socialdemokraterna har skickligt byggt sin makt, här Per Albin Hansson i spetsen för ett första majtåg 1941. Foto: Gunnar Lundh

Sedan närmare 100 år har S metodiskt byggt upp en maktapparat för styrning och kontroll av medborgarna och deras tankevärld. 