Olika politiska uppfattningar hos människor är inget konstigt. En vill ha hög skatt, en annan lägre. En vill ha kärnkraft, en annan lägga ner. En vill ha höjd a-kassa, en annan sänkt. Och så vidare.

Det är som det ska vara. Det kallas fri åsiktsbildning, demokrati, typ.

Läs även: Gustavsson: Ny politik kräver skydd för socialsekreterarna i frontlinjen

Men något annat än olika syn på energi- och fördelningspolitik eller hur omfattande staten ska vara har slagit rot i Sverige. Det har fört oss in i en terräng som de flesta av oss inte vet hur vi ska navigera i. Så länge olika åsikter stannar vid konkreta sakfrågor hålls konflikterna på rimlig och hanterbar nivå. Men en moralisk dimension av ett slag som inte bara handlar om att en minister åkt onödigt mycket taxi eller fifflat med kvitton, har ätit sig in i både politiken, journalistiken och debatten. Och de olika åsiktslägren är övertygade om att den motsatta sidan överhuvudtaget inte ens vill väl, att den till och med är moraliskt förkastlig och ond. När ett samhälle rör sig bort från saklighet legitimerar det metoder och omdömen som inte hör ett civiliserat samhälle till.

Gång efter annan slås jag av att svenskar inte längre tycks leva i samma verklighet. Åtminstone tolkas den på diametralt olika vis. Där den ena halvan ser sjunkande mellanmänsklig tillit, sämre fungerande institutioner och grov kriminalitet, orsakade av naiva politiker som inte längre ser till svenska folkets bästa, anser den andra att halva befolkningen har låtit sig förföras av rasister, att demokratin är hotad och att 30-talet står för dörren.

När Göran Greider vaknade på måndagsmorgonen, dagen efter valet, var det plötsligt ett annat land än det han växte upp i. Blotta tanken på att det snart kommer en regering med SD som stödparti fick honom att utbrista i Dalademokraten: Jag känner mig just nu som en främling i detta land.

Andra har långt före Göran Greider känt ett allt större främlingskap, att landet förändrats och inte går att känna igen. Inte på grund av regeringsskiftet utan genom dramatiskt stor invandring.

Mitt i allt detta ett nystartat parti – Nyans – som bygger sin existens på misstro mot staten och som sprider konspirationsteorier, bland annat om att socialtjänsten omhändertar muslimska barn för att kristna dem. Även det robusta svenska valsystemet ifrågasätts av partiet. Häromdagen hävdade partiets ordförande, Mikail Yüksel, att det utsatts för valfusk.

Det är omöjligt att inte slås av tanken på en växande tribalism i det svenska samhället. Ordet, som betyder ”stam”, syftar ursprungligen på en grupp människor som delar blodsband och som i alla lägen agerar för sin grupps bästa. Den egna stammen försvaras kollektivt mot alla former av angrepp. Människor utanför stammen förklenas och förtalas, ses som aktiva eller potentiella fiender.

Läs även: Brinkemo: Att se en ko i ögonen är att se villkoren för vår överlevnad

En nationalstat kan ses som en überstam eller megastam, byggd på medborgarskap där man finner en form av identitet och gemenskap, en känsla av ett vi. Parallellt kan en människa ha multipla identiteter, ingå i flera småstammar samtidigt; grannskapet, fotbollsklubben, hip hop-nördarna eller datorspelskollektivet. Det är djupt mänskligt och inget som hotar ”det stora” samhället eller ”den stora” stammen.

Men tribalism i det här sammanhanget och i överförd betydelse innebär att människor sluter sig samman och anklagar andra för att förråda stammen. Dessa nyskapade understammar har samma livsstil, värderingar och verklighetsuppfattning och går i konfrontation med en annan grupp inom megastammen. Sådan här tribalisering uppstår oftast när rädsla för utvecklingen av något skäl har börjat gro och spridas. I gruppen finner individen trygghet och identitet. Inom den behöver man inte tänka själv, det gör gruppen åt en.

Denna form är ett reellt hot mot megastammen – den liberala demokratiska nationalstaten. Olika verklighetsuppfattningar och värderingar spelas ut mot varandra och ökar konfliktnivån i samhället. Det yttrar sig inte nödvändigtvis och initialt i fysiskt våld, men verbalt, som i sin tur riskerar att övergå i våldshandlingar.

I grund och botten är människan som biologisk varelse kvar på stäppen, vi agerar utifrån samma premisser som våra förfäder för tiotusentals år sedan. Den liberala demokratin – megastammen – hur modern den än är, hur robust den än kan framstå, riskerar att fragmentiseras och spricka om den ökade konfliktnivån inte hanteras varsamt.

Det är av största vikt att vi erkänner vår ”svaghet” och inte inbillar oss att vi är vaccinerade mot primitivt beteende. Vi är av naturen tribalister. Bara genom att erkänna det kan vi lyfta oss över oss själva och börja granska våra beteenden och vårt grupptänkande och hitta tillbaka till det stora Vi som nationalstaten erbjudit oss.

Läs även: Ahmed: Rashatet mot vita måste upphöra

Om inte går vi mot en situation som den i Libanon, vilket jag nyligen skrev om.

Det är ingen önskvärd utveckling.
Det är tid för besinning.